Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om bevisen för Guds verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BEVISEN FÖR GUDS VERKLIGHET 13
förnuftiga verlden och i första hand från menniskan såsom person
betraktad. Ty utan att menniskan fattar det personliga och för-
nuftiga hos sig sjelf, kan hon icke fatta någonting annat, och
således icke heller Gud, såsom personligt och förnuftigt. De
ideala bevisen för Guds existens utgå derför från den personliga
verlden och närmast från menniskan såsom bevisningsgrund. Den
opersonliga verlden ses nu såsom varande ett lägre, som är gif-
vet endast för menniskans skull.
Hvilken hänvisning på ett absolut väsen lemnar menniskan?
Menniskan är ett sjelfmedvetande väsen. Men hennes sjelfmed-
vetande är ändligt och inskränkt och hänvisar derför på ett
oändligt sjelfmedvetande, som saknar hvarje inskränkning och
brist. Det är endast under förutsättning af ett oändligt sjelf-
medvetande och när det tänkes i förhållande till detta, som det
menskliga sjelfmedvetandet framstår såsom ändligt, inskränkt och
relativt. Tänkes det oändliga bort, så förlorar uttrycket ändligt
all mening och betydelse. Man har då intet absolut mått för
bestämmandet af något såsom ändligt och inskränkt.
Och såsom sjelfmedvetande väsen är menniskan enhet af
förstånd och vilja. Men såväl förståndet som viljan äro hos
menniskan behäftade med vissa negationer och inskränkningar
och hänvisa derför på ett väsen med absolut förstånd och abso-
lut vilja, som saknar hvarje inskränkning, relativitet och brist.
Det menskliga förståndet är verksamt eller diskursivt och.eger
derför klarhet endast med afseende på generela bestämningar,
under det att hela rikedomen af sjelfmedvetandets specielare och
konkreta bestämningar falla inom dunkla förnimmelseformer. Men
det diskursiva förståndet hänvisar på ett intuitivt förstånd, som
icke är verksamt och som fattar sjelfmedvetandets innehåll i det
hela, in concreto eller in individuo under klar form och detta på
evigt sätt. Det intuitiva förståndet är allvetande.
Och äfven den menskliga viljan är ofullkomlig. Hon har
potentielt innehåll och behöfver derför handla och fritt verka för
att förverkliga sitt möjliga innehåll eller sina syftemål eller af-
sikter. Men den ändliga och ofullkomliga viljan hänvisar på en
absolut fullkomlig vilja, som har sitt innehåll i det hela verkligt
af evighet och som således icke behöfver handla eller fritt verka
för att förverkliga sitt innehåll genom viljeakter. En absolut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
