Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om bevisen för Guds verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BEVISEN FÖR GUDS VERKLIGHET 15
bestämdhet i det hela under klar form utan den abstraktion och
reflexion, som tillhöra det menskliga förståndet. I det oändliga
förståndet har det ändliga förståndet del och i de afseenden, i
hvilka det ändliga förståndets förnimmelser sammanfalla med det
oändliga förståndets, äro de sanna, under det att de i alla de
afseenden, i hvilka de divergera från dessa, äro relativt osanna.
Och på samma sätt hänvisar äfven den menskliga viljan på en
absolut fullkomlig vilja, som har sitt innehåll verkligt af evighet
och således utan den determination, verksamhet och förändring,
som tillhöra den menskliga viljan. Och såvida den menskliga
viljan gör den gudomliga viljan och hennes innehåll till högsta
bestämmande princip för sitt lif, är hon god; men såvida hon
gör någonting annat än detta till högsta bestämmande princip
för sitt lif och för sina handlingar, är hon ond. Det gudomliga
förståndet och den gudomliga viljan äro sålunda högsta mått för
hvad som är sannt och godt i och för menniskan.
Enligt vår åsigt är sålunda Gud vilja icke endast i meta-
. fysiskt afseende eller när han betraktas med afseende på den
personliga verlden, utan äfven i logiskt afseende eller när han
betraktas i och för sig sjelf. Men viljan måste då fattas på
rent ideelt och andligt sätt utan alla blott menskliga kategorier
och bestämningar. Och endast om Gud i sig sjelf är vilja kan
han vara vilja, när han tänkes med afseende på den personliga
verlden. »Huru ett väsen, Gud, kunde vara vilja med afseende
på den personliga verlden, om han icke vore det äfven i och
för sig sjelf, vet himlen» (Sigurd Ribbing).
Liksom det nu angifna beviset för Guds existens är af öf-
vervägande teoretisk art, så har det andra ideala beviset, till
hvilket vi nu öfvergå, hufvudsakligen praktisk betydelse och
karakter. Man utgår här från faktum af det rättas eller förnuf-
tigas verklighet i verlden eller i menniskans och mensklighetens
lif. Äfven om man kunde förneka det förnuftigas verklighet i
teoretiskt afseende, så är det dock obestridligt, att menniskan i
praktiskt afseende eller i sitt praktiska lif är bestämd af det för-
nuftiga eller rätta. Menniskan är medveten af rätt och plikt, af:
ett, som hon ovilkorligt bör vilja i motsats mot annat, som en-
dast afser verldsliga och egoistiska syften. Samvetets faktum
och faktum af synd- och skuldmedvetande ådagalägga, att men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
