Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Det sätt, hvarpå jag i min uppsats har sökt uttrycka
och återgifva Boströms tankar angående Gud och hans
bestämningar, är i korthet följande. Man kan icke tänka att
utom eller jemte Gud finnes något egentligt vara eller
väsen. »Sättes någonting vare sig likartadt eller
olikar-tadt jemte Gud, så leder detta följdriktigt till materialism
och atomism. Man får då en ursprunglig mångfald utan
enhet och sammanhang och denna mångfald är fattad i
analogi med en mångfald i rummet. Intet af dessa
väsenden är oändligt, emedan det icke omfattar allt vara
eller icke innehåller all realitet. Alla åter äro icke ett
väsen och således icke heller ett oändligt väsen, utan
många ändliga och motsatta eller hvarandra inskränkande
och uteslutande väsenden»’). Häraf följer, att allt
ursprungligt och substantivt vara måste tillhöra Gud såsom
innehåll eller bestämning. Till samma slutföljd kommer
man äfven, om man reflekterar derpå, att i Guds eget
väsen måste finnas all ursprunglig mångfald, emedan Gud
i annat fall endast blefve en relativt innehållslös och tom
eller abstrakt enhet, som vore för sig overklig. Gud liar
följaktligen bestämningar. Dessa bestämningar måste vara
verkliga väsenden, ty vore de abstrakta och generela eller
endast former, så blefve äfven Gud sjelf endast generelt
och formelt bestämd och följaktligen äfven då icke ett
verkligt individuum. Ȁfven om en enhet kunde i
oändlighet determineras genom bestämningar, som äro abstrakta
och formela eller som icke sjelfva äro verkliga, väsenden,
så blir den dock dermed icke konkret»2). De väsenden
åter, som ingå i Guds enhet eller som utgöra hans
innehåll och konkretion, kunna icke, när de nemligen ses från
gudomlighetens synpunkt eller såsom lians bestämningar,
vara relativa väsenden, d. v. s. mer eller mindre
osjelf-ständiga, ofullkomliga och osystematiska, emedan detta
hade till nödvändig följd, att äfven Gud sjelf, det så
bestämda, blefve ett relativt väsen eller osjelfständig,
ofullkomlig och osystematisk och detta i samma afseende och
1) Se min inledningsskrift sid. 42. 2) Sid. 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
