Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
stämningar. Härmed är ock skälet angifvet, hvarför
Boström såsom filosof måste säga, att dessa väsenden i Gud
äro absoluta eller oändliga, när de ses såsom hans
innehåll eller bestämningar. Det lif, förnimmande och förnuft,
som de, i detta afseende betraktade, ega, är Guds eget
lif, förnimmande och förnuft uti dem, och Guds lif
eller-förnuft är oändligt äfven i sina bestämningar. Hvarje
moment af oändligheten är sjelft oändligt, såvida det
endast ses ur den angifna synpunkten. Enligt Boströms
åsigt ha de ändliga varelserna sina ursprungliga och sanna
väsenden i Gud och dessa väsenden (entia) äro enligt
Boström oändliga, såvida de tänkas i och af Gud eller
när de ses sub aeternitatis specie, ty de äro då Gud
sjelf, den oändlige anden, i vissa afseenden betraktad,
d. v. s. hans bestämningar. Endast under denna
förutsättning kunna de ändliga varelserna enligt Boström i
Gud ha sitt sanna, ursprungliga och eviga lif, som också
är Guds eget lif i dem. I motsatt fall fölle de ändliga
varelserna till sina väsenden utom Gud, hvilket vore deras
icke-existens eller förintelse.
Prof. Nybl. hänvisar till vissa ställen i Boströms
skrifter, hvarest han säger sig finna stöd för sin åsigt,
att enligt Boström det »absolut oändliga» väsendet är ett
enda och att alla väsenden i Gud endast äro »ändliga»,
»relativa» och »inskränkta» väsenden. Men på dessa ställen
visar Boström endast, att subjektet för »entia absoluta»
d. ä. Gud icke kan vara mer än ett enda väsende. Han
har förut talat oin innehållet eller bestämningarna och
visat, att dessa måste utgöras af absoluta eller oändliga
väsenden och går derefter öfver att tala om subjektet
för detta innehåll samt visar då, att detta icke kan vara
mer än ett enda; »ty om vi skulle», säger Boström på
detta ställe, »i föreställningen eller rättare i orden
antag; a flere sådana, skulle de dock för det tänkande
medvetandet sammanfalla till ett»!). Ville man således på
försök antaga, att samma absoluta väsenden äfven kunde
1) Lei. 1. sid. 251.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
