Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett sin ligt förnuftigt väsende och att hon genom detta sitt
begrepp är skild både från Gud, som är förnuft eller
person utan sinlighet och från varelserna i naturen, som
endast äro actu sinliga. Att hon är sinlig är, att hon är
ändligt eller inskränkt förnuftig. Andlighet och sinlighet
hafva lika stor logisk sfer, hvilket visar sig deraf, att det
omdöme, i hvilket de ingå såsom hufvudmomenten subjekt
och predikat, kan universelt konverteras, d. v. s. subjekt
och predikat kunna med oförändrad qvalitet och qvantitet
byta plats i omdömet, utan att det i någotdera fallet
förlorar sin giltighet. Enligt logiken har subjektet och
predikatet i hvarje sådant omdöme samma innehåll och
omfång och äro på grund deraf olika uttryck för samma
begrepp. Af de ifrågavarande uttryckenas identitet följer nu,
att menniskan är sinlig i samma afseende och grad, som
hon är ändlig och tvärtom. Detsamma måste ock gälla
om alla andra väsenden, nemligen att de, såvida de äro
ändliga eller ändligt förnuftiga, äfven äro siuliga eller sinligt
förnuftiga och tvärtom, samt det ena i samma afseende och
grad, som det andra. Detta följer af begreppens
allmängiltighet och nödvändighet. Angående betydelsen af ett
väsendes ändlighet eller sinlighet vill jag här tillägga den
anmärkningen, att denna dess ändlighet (inskränkthet) är
gifven för väsendet sjelft såsom subjekt och icke kan
utsägas om dess förnuftiga innehåll såsom sådant. Eller om
man säger, att sinligheten är en inskränkning i subjektets
lif och förnuft, så måste detta betyda, att förnuftet har
denna inskränkning subjektive för väsendets eget
medvetande och icke kan objektive tillkomma dess förnuftiga
(gudomliga) innehåll i och för sig.
Ett väsen åter, som är ändligt eller sinligt, har
nödvändigt en fenomenverld, som utgör dess ofullkomliga
per-ception och som är detta väsende sjelft i visst afseende
betraktadt eller dess bestämning. Jag hänvisar här till
hvad Boström har visat, att hvarje betraktelse af
feno-menverlden är en betraktelse af ett ändligt förnuftigt
väsende eller af ett ens relativum i dess ofullkomliga
per-ceptioner eller bestämningar samt att entia relativa äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
