Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
om han är consequent, medgifva, att Gud i sitt
förnimmande är ofullkomlig. Den sanna ideala menniskan är
nemligen, när hon betraktas i och för sig, fullkomlig. Hon
är en lifsform, som är eller innehåller allt hvad den
behöfver för sin verklighet och kan såsom sådan icke vara
»relativ och ändlig», alldenstund detta vore en
ofullkomlighet. På idealistisk ståndpunkt — och prof. N. är idealist —
är allt, som är, ett absolut vara eller en absolut lifsform,
när det betraktas i sin sanning eller i och för sig. Detta
följer deraf, att lif eller sjelfmedvetande är det substantiela
i allt. Nu säger prof. N. att denna lifsform, den sanna
ideala menniskan, är relativ och ändlig i och för Guds
medvetande. Detta kan endast bero derpå, att. Gud icke
förnimmer denna lifsform så, som den är i och för sig.
Gud har sålunda förnimmelser eller tankar, som icke äro
med sina objekt, sitt vara eller väsen, fullt identiska. Detta
är en ofullkomlighet hos Gud. Gud har nu i visst
afseende äfven väsenlösa förnimmelser, eller veta och vara äro
icke för Gud fullt identiska. En relativ differens eller
motsats finnes emellan hvad lifsformerna äro i och för sig
sjelfva och hvad de äro i och för Guds medvetande.
Jag återgår nu till den började framställningen. Vår
utgångspunkt var, att enligt prof. N. den sanna ideala
menniskan är relativ och ändlig äfven för Guds medvetande.
Härmed är sagdt, att menniskan är för Gud detsamma, som
hon är för sig sjelf såsom tillvarande. För sig sjelf
såsom tillvarande är hon nemligen relativ eller ändlig. Detta
säges redan i menniskans definition, som är, att hon är
ett relativt eller ändligt förnuftigt väsende. Ville man nu
anmärka, att menniskan för sig sjelf såsom tillvarande,
d. v. s. för sitt eget medvetande, likväl är mer relativ eller
ändlig än hon är i och för Gud eller för hans medvetande,
sä svarar jag härpå för det första, att detta endast är en
relativ skilnad, emedan det blott angår ett mer eller
mindre af relativitet eller ändlighet samt för det andra, att
af det gjorda antagandet, att menniskan såsom ändligt
subjekt är »Guds bestämning», följer, att hon är
bestämning hos Gud i alla de former, under hvilka hon såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
