Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
»relativt», »ändligt» och »inskränkt», så måste Gud, såsom
absolut, vara en abstrakt enhet, d. ä. en i sig sjelf
oföränderlig substans, som förändras och determineras
derigenom, att dess relativa bestämningar såsom växlande
acei-dentier uppkomma och förgås. De ändliga varelserna
blifva nu inga verkliga väsenden, ty på samma sätt som
hos verldshafvet den allmänna formen, böljandet, är det
ständigt förblifvande, under det att böljorna komma och
gå, eller liksom böljorna ha realitet och verklighet endast
under förutsättning af vattnet och böljandet — så förhålla
sig äfven individerna till verldssubstansen enligt den
pan-teistiska verldsåskådningen.
Prof. N. har mot mig riktat den anmärkningen, att
jag har för många väsenden. Hvarför han har riktat
denna anmärkning mot mig, som endast har redogjort för
•en annans lära, är mig icke rätt klart. Enligt vår åsigt
har dock professor Nyblæus nu gått för långt i sin
reduktion af väsendena, ty han får egentligen endast ett
väsen, som han visserligen kallar Gud och som han säger
vara »absolut oändligt», men som, om han befriar sin teori
ifrån den ofullgångenhet, hvarmed den ännu är behäftad,
endast kan blifva den gamla, välkända verldssubstansen,
hos hvilka accidentier komma och gå.
Men dessa konseqvenser äro dock icke de enda, som
kunna dragas af prof. N—i tolkning af Boströms läror.
Vi ha hittills betraktat hans åsigt från den sidan, att
enheten i all relativ mångfald eller lagarna och formerna
för de individuela, ändligt förnuftiga väsendena kunna
göras till det substantiva och individerna sjelfva till dessas
växlande fenomener. Men deraf, att dessa individer
antagas kunna vara bestämningar hos Guds väsen, kan äfven
den konseqvens dragas, att det är dessa bestämningar,
som hos Gud är det substantiela och att formerna och
lagarna endast äro sekundära eller predikater och
nödvändiga modi hos substanserna. Detta är sensualism. — Och
slutligen måste den, som närmare begrundar prof. N—i
sats, att Guds väsendes bestämningar äro relativa och
ändliga, äfven komma till den öfvertygelsen, att mellan Gud och
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
