Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
sjelf, sä är han såsom sådan ändlig, ty för att förnimma
sig sjelf måste han nu förnimma sig i alla förhållanden
till högre väsenden, som icke äro hans positiva
bestämningar och hvilka utgöra en innehållsrik mångfald, som han
icke med sin förnimmelsekraft förmår genomtränga. Hade
deremot menniskoanden endast att fatta sig inom sig sjelf
eller i väsenden, som vore hans egna positiva
bestämningar, pa samma sätt som Gud, så vore han ock såsom Gud
absolut fullkomlig. Men då vore han icke längre en
men-niskoande, till hvars begrepp ändlighet hör.
Prof. N. riktar mot mig den anmärkningen (ban har
för stor veneration för Boström för att rikta sina
anmärkningar mot hans filosofi, ehuru det är denna, som jag i
allmänna drag har framstält, utan att för egen del ha
gjort något anspråk på en annans tillhörighet), att mitt
påstående, att Gud är enhet af absoluta väsenden eller
bestämningar, afskär all möjlighet att »öfver det ändliga
vinna något ljus». Så vidt jag förstår måste det dock
vara från det absoluta, som det sanna »ljuset» kominer
»öfver ändligheten». Vore väsendena i Gud eller Guds
bestämningar behäftade med relativitet, inskränkning och
negativitet, d. ä. med relativt mörker, så måste de äfven
åt det ändliga medföra inskränkning och negativitet eller
relativt mörker. Ty antoge man, att deras följder inom
ändligheten saknade negativitet och inskränkning, så skulle
i sådant fäll hos följderna finnas en fullkomlighet, som icke
funnes hos deras grunder, hvilket är otänkbart. Enligt
prof. N. synes »ljuset» inom ändligheten betingas af
mörker hos Guds bestämningar. Om ett så sorgligt
förhållande egde rum, så vore det de dödliges skyldighet, att
sjelfva lefva i mörker och att afstå hvarje gnista af »ljus»,
som vore nödvändig och behöflig för Guds fullkomlighet (i
sina bestämningar eller momenter).
Prof. Nyblæus säger: »Då Guds bestämningar eller
ideer .... förutsätta så väl hvarandra som det gudomliga
subjektet, under det att detta senare blott förutsätter sig
sjelft eller blott behöfver tänka sig sjelft, för att äfven
tänka dem alla, så äro de alla, hvar för sig, blott relativt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
