- Project Runeberg -  Om den Boströmska filosofien /
55

(1884) Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

55

utom värdetingen på Boströms tid vanlig sak att kalla de
väsenden, som innehållas i Guds enhet, absoluta väsenden.
Vid tiden för Boströms uppträdande herskade inom den
filosofiska verlden samma åsigt, som prof. N. omfattar ännu
idag, nemligen den åsigten, att Gud kan vara oändlig,
oaktadt han är i saknad af ett oändligt innehåll. Att
väsendena i Gud äro absoluta väsenden, rent ideela
personligheter och att de tillvarande väsendena i sin
ofullkomliga bestämdhet af dessa äro fenomener, äro läror, som
höra till de specifikt nya och stora dragen hos Boström,
och hvilka ock göra honom till en filosofisk reformator.

Prof. N. säger, att Boström med uttrycket absoluta
väsenden i Gud »vill tillkännagifva, att det ändliga
förnuftsväsendet deltager i Guds eget lif». Således, när B.
talar om absoluta väsenden, entia absoluta, och tillägger
dem bestämningar, så är det för att »tillkännagifva»
någonting, som angår ett annat väsende, nemligen »det ändliga
förnuftsväsendet», som är ett relativt väsen, ens relativum.
Då kan man ju ock med samma skäl eller oskäl säga, att,
när B. talarom rätten, han menar sedligheten eller att, när
han talar om lagar för frihet, ban menar lagar tör natur eller
dylikt. 1 sin lära om absoluta väsenden ådagalägger
Boström, att det är dessa väsenden, hvilka, såsom varande
rent ideela personligheter, »deltaga i Guds eget lif» eller
äro absoluta, icke-ändliga lemmar af hans egen
absoluta organism. Att dessa rent ideela personligheter äro
oändliga följer deraf, att de sakna sinlighet. Eller
känner prof. N. någon annan ändlighet förorsakande skranka än
sinligheten? Äro de åter oändliga, så äro de äfven, såsoni
prof. N. uttrycker sig, »absolut oändliga», alldenstund det
oändliga icke innehåller och medger några grader, ehuru
det innehåller och medger mångfald. Det ändliga
förnuftsväsendet deremot är icke en rent ideel personlighet, utan
en personlighet, som äfven är reel och materiel eller som
äfven bestämmes af sinligheten och som derför genom
ändliga verldar utvecklar sig till högre förnuftighet. En
rent ideel person är med sin eviga idee fullt identisk samt
derför utan sinlighet, utveckling och eget ändamål, ehuru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehbosfilos/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free