Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
han är ändamål för den ändliga förnufts varelse, hvars eviga
väsen i Gud han är. På grund af dessa absoluta
väsenden, rent ideela personligheter i Gud, kan Boström äfven,
när ban öfvergår att tala om andra subjekter, de ändliga
förnuftsväsendena, såsom en följdsats säga, att jemväl
dessa, som äro de förras fenomener, (i anseende till sina
sanna och eviga väsenden) deltaga i Guds eget lif, ehuru
de, såsom hafvande en dubbel natur, en gudomlig och en
mensklig eller en förnuftig och en sinlig, i sin actuela
tillvaro för sig sjelfve äfven hafva något, hvarigenom de
divergera från sina väsenden i Gud, nemligen sin
sinlighet, hvartill höra icke endast deras egna organiska
kroppar utan ock deras timliga fenomenverldar och hvilket allt
endast är deras egen tillhörighet och bestämdhet, men icke
Guds. Och kunde denna deras divergens från sina eviga
väsenden i deras högsta actuela lifsform bortfalla, så blefve
deraf en följd, att deras högsta ändamål icke vore deras
eget sjelfständiga lif i Gud utan deras död i Gud, deras
förintelse och försvinnande i det gudomliga.
Prof. N. säger, att B. med uttrycket absoluta
väsenden »vill tillkännagifva», att det ändliga förnuftsväsendet
»är det absoluta sjelft, betraktadt i ett visst moment». Det
ändliga fürnuftsväsendet, t. ex. den tilivarande menniskan,
skulle således vara Gud sjelf, »betraktad i ett visst
moment», så att Gud äfven har kroppsliga och sinliga
mo-menterü Och det skulle således vara detta, som Boström
har velat »tillkännagifva». I Boströms skrifter säges
någonting belt annat, t. ex.: »Följaktligen går det ej an, att t. ex.
säga: Gud är menniska, om man dervid tänker på hennes
relativa och ofullkomliga natur, deremot kan man med
rätta säga, att Gud är menniska, om man dermed förstår
hennes eviga begrepp, sanning, mått, lif o. s. v.»1), hvilket
är ett ens absolutum och icke ett »ändligt förnuftsväsende».
Prof. N. föres till en panteistisk verldsåskådning. Han får
ingen åtskilnad mellan Gud och verlden. Verlden i högre och
egentlig mening — d. v. s. alla ändliga förnuftsväsenden —
1) Skrifter af Boström, del. I, sid. 297.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
