- Project Runeberg -  Om Boströms ideelära /
3

(1884) Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Innan jag går att bemöta de mot mig riktade
anmärkningar, som innehållas i en uppsats i Ny svensk Tidskrift
(extra häfte) för innevarande år af professor A. Nyblæus,
vill jag först något fullständigare utveckla grunderna för
den lära, hvarom striden mellan honom och mig egentligen
rör sig, nemligen den läran, att väsendena, betraktade
såsom bestämningar hos Gud eller såsom de omedelbara
föremålen för hans ideer, äro absoluta eller sjelfständiga
och fullkomliga väsenden.

I min inledningsskrift till Boströms skrifter har jag
sökt visa, att mångfalden af relativa eller tillvarande
väsenden förutsätter en mångfald af absoluta väsenden, af
väsenden i och för sig eller i sin sanning, som för dem
ligga till grund och af hvilka de äro fenomener. Det, som
är någonting såsom tillvarande, d. v. s. det, som är
relativt osjelfständigt, ofullkomligt samt osystematiskt eller
enhet af motsatser, måste vara någonting i och för sig,
oberoende af dessa negationer och inskränkningar. Det
©sjelfständiga förutsätter ett sjelfständigt, det ofullkomliga
förutsätter ett fullkomligt, det osammanhängande
förutsätter ett vara eller väsen, som har fullt sammanhang inom
sig, så att det är enhet i allhet och allhet i enhet eller ett
system. Och då det nu gifves många osjelfständiga
(väsenden), så måste det ock gifvas många sjelfständiga. Och
likaså då det gifves många ofullkomliga (väsenden), så
måste det ock gifvas många fullkomliga o. s. v. De
till-varande eller relativa väsendena kännas ur erfarenheten
eller äro faktiskt gifna, t. ex. menniskor i deras
ofullkomliga och relativa bestämdhet. De absoluta eller
sjelfständiga och fullkomliga väsendena deremot fatta vi genom
en slutledning. Vi sluta till dem såsom de förras eviga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehbosideel/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free