Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
som innehållas i den guddomliga anden såsom hans
bestämningar, äro följaktligen absolut andliga oeli eviga, hafva
attributerna absolut magt och allmagt, absolut
sjelfmed-vetande och allsjelfmedvetande, absolut vetande och
allvetande. Hvarje väsen, som i något afseende är
icke-and-ligt, icke-lefvande eller icke-allvetande, är icke ett absolut
väsen utan ett i någon grad relativt väsen. De relativa
väsendena kunna nämligen intaga mångfaldiga grader,
allt efter måttet af deras förnimmande. De absoluta
väsendena deremot utgöra inga grader, emedan detta står i
strid med deras absoluta karaktär och, såsom vi ha sett,
äfven med den guddouilige andens. Då det vetande, som
innehålles i de ursprungliga väsendena, är den guddomlige
andens, så följer häraf med nödvändigket, att hvarje
inskränkning i deras vetande äfven är en inskränkning i
guddomlighetens.
Med dessa argumentationer ha vi visat nödvändigheten
af en rationel ståndpunkt i filosofien. All verklig
rationalism måste nemligen skilja mellan hvad väsendena äro
såsom tillvarande, d. ä. under relativ och ofullkomlig form
eller såsom fenomener, och hvad de äro i sin
ursprunglighet och sanning, d. ä. såsom väsenden i sträng och
egentlig mening eller i och för Gud. Menniskan har ett
ursprungligt lif och vara, som sammanfaller med hennes lif
och vara i och för Gud, och hvilket är hennes
sjelfständiga och fullkomliga eller absoluta väsen, men jemväl ett
sekundärt och »liksom tillkommet vara» i dess åtskilnad
från Gud, hvilket är hennes tillvaro. Detta är ock
meningen, då man säger om menniskan, att hon är ett
sin-ligt förnuftigt eller ett ändligt-oändligt väsen. Förnuftig,
oändlig eller absolut är menniskan för såvidt hon är sin
idé eller sitt eviga väsen eller lif i Gud. Sinlig eller
ändlig åter är bon derigenom, att hon äfven är någonting
relativt annat och åtskildt från detta sitt eviga väsen i
Gud. Detsamma gäller ock om hvarje annat relativt väsen.
Följaktligen gifves det många ursprungliga, sjelfständiga
och fullkomliga eller absoluta väsenden, som innehållas i
Gud, samt många sekundära eller relativt osjelfständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
