Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
och ofullkomliga väsenden, som hafva tillvaro för sig
sjelfva i sin åtskilnad från Gud. Ingen af den Boström
-ska filosofiens principiela satser har större vigt och
betydelse än dessa. Deras förnekande är ett öfvergifvande
af rationel ståndpunkt i filosofien samt ett återfall i
empi-rism. Man förvexlar dä fenomenet med väsendet, det
tillvarande med hvad som är i och för sig, i sin
ursprunglighet och sanning eller i och för Gud.
Vidare ha vi med dessa argumentationer angifvit en
strängt teistisk uppfattning af Gud i motsats mot en
pan-teistisk. Enligt Boströms eller vår åsigt har Gud
mångfald, konkretion och individualitet genom väsenden, som
ha samma karaktärer, samma logiska attributer, som Gud
sjelf, när de betraktas i sin eviga sanning. Gud behöfver
således icke konkrescera genom de tillvarande väsendena
eller genom väsenden, som äro, såsom prof. Nyblaeus
uttrycker sig, »osjelfständiga modi», »ändliga», »relativa»,
»inskränkta» och »negativa väsenden», hvilket är panteism
och hvilket har till följd att Guds absoluthet upphäfves.
Det, som har ändliga och relativa väsen till sina
bestämningar, är sjelft ett ändligt och relativt väsen. Detta
följer med nödvändighet deraf, att bestämningen är det
bestämda sjelft i ett visst afseende betraktadt. För att vara
ett verkligt och konkret väsen, måste Gud nödvändigt ha
bestämningar, som sjelfva äro konkreta väsenden, ty vore
hans bestämningar endast former, så blefve han sjelf
endast formelt eller abstrakt bestämd och sålunda icke ett
konkret väsen. Men vidare är det ock lika nödvändigt,
att de väsenden, som utgöra Guds innehåll och konkretion,
äro sjelfständiga och fullkomliga eller absoluta väsen,
alldenstund hvarje osjelfstäudighet eller relativitet hos
innehållet innebär ©sjelfständighet och relativitet hos väsendet,
som liar innehållet. Det är häraf tydligt, att, då prof.
Ny-blæus förnekar giltigheten af distinktionen mellan hvad
väsendena äro i och för sig sjelfva i sin ursprunglighet
och sanning (absolute) och hvad de äro i och för sig sjelfva
i sin tillvaro (relative), ty hvarje sådan distinktion är för
honom polyteistisk och leder till antagandet af tre slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
