Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
mer, som lian innehåller och måste innehålla för att vara
en fullt bestämd varelse. Skilnaden är blott den, att da
menniskan är ett relativt väsen, en ändlig organism, så
äro äfven de väsenden, som hon innehåller, genom
ofullkomligheten i hennes förnimmande, relativa väsenden,
alldenstund momenterna i en organism nödvändigt hafva
samma karaktärer, som det hela, och det bela samma
karaktärer, som momenterna. Men det lif och
sjelfmed-vetande, som nu innehålles i dessa väsenden, är
menniskans eget lif och sjelfmedvetande i dem, emedan de eljest
icke vore hennes bestämningar eller organiska momenter
af hennes väsen. De väsenden, som innehållas hos
menniskan, äro former af hennes eget sjelfmedvetande eller de
äro hennes eget sjelfmedvetande modilieradt på vissa
bestämda sätt. Och dessa väsenden måste hon äfven på
något sätt förnimma, märkbart eller omärkbart, aktuelt eller
potentielt. Hon kan icke förnimma sig sjelf såsom enhet
utan att på något sätt äfven förnimma de former eller
sätt, hvarpå denna enhet är bestämd. Hon kan icke
förnimma den ena af dessa former i sin afsöndring från
andra, utan så snart hon förnimmer ett enda enkelt moment,
sä förnimmer hon ock sig sjelf såsom enhet i detta
moment och dermed äfven allt, som innehålles i denna enhet,
hela sin sinliga och osinliga verld, ehuru endast på
omärkbart och dunkelt sätt eller in potentia. Och då hon nu
förnimmer de enklare momenterna in actu, såsom ett inre
och centralt, under det att hon förnimmer de konkretare
och innehållsrikare momenterna in potentia, såsom ett
yttre och periferiskt, så kallar hon det senare väsen, det,
som för henne är, under det att det förra är hennes
förnimmelser om det varande. Hon får nu en motsättning
mellan vara och förnimmas eller mellan väsendena och
sina förnimmelser om dessa. Detta beror derpå, att vissa
af hennes bestämningar eller förnimmelser äro så
ofullkomligt förnumna, att de framstå såsom någonting annat
än förnimmelser eller såsom deras motsats. Menniskan
får nu aktuela förnimmelser, som icke äro konkreta
väsenden, och väsenden, som visa sig såsom annat än för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
