Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
nimmelser. Men detta gäller icke om den guddomlige
anden, som bar ett oändligt förnimmande. För honom
finnes ingenting, som är yttre och periferiskt. Allt är för
honom inre och centralt. För honom måste derför tanken
sammanfalla med sitt objekt, med sitt vara eller väsen.
För Gud äro således hans sanna eller absoluta tankar
äfven sanna eller absoluta väsenden och omvändt, så att
allt, som för honoui är ett absolut väsen, äfven är en
absolut tanke. Gud är följaktligen en enhet af absoluta
tankar eller väsenden. För menniskan deremot, som har
ofullkomliga förnimmelser, äro äfven de väsenden, som
bestämma henne, ofullkomliga eller relativa väsenden och
hon sjelf en enhet af relativa väsenden. Och då hon
äfven af sig sjelf har en ofullkomlig förnimmelse, så är hon
äfven sjelf i sitt eget sjelfmedvetande ett ofullkomligt
väsen, ehuru hon dock kan höja sig till det medvetandet,
att såväl hon sjelf som andra relativa väsenden äro
någonting oändligt mer i sin sanning eller i och för Gud än
hvad de äro i och för sig sjelfva i sin tillvaro.
Prof. Nyblæi anmärkning, att läran om många
absoluta väsenden i Gud är polyteistisk eller att Gud
derigenom upplöses i en mångfald af gudar, är lika orimlig, som
om någon med anledning af den läran, att menniskoanden
innehåller många väsenden, andar, såsom bestämningar, ville
framkomma med den anmärkningen, att menniskans
personliga enhet derigenom upphäfves eller att hon derigenom
sönderfaller i en mångfald af väsenden. Menniskoanden
är ett enda konkret väsen derigenom, att han har andliga
väsenden, konkreta lifsformer, till sina bestämningar och
detsamma är förhållandet äfven med Gud. Menniskan kan
icke förlora någon enda af de konkreta lifsformer, som
bestämma henne, utan att upphöra att vara ett individuum
och detsamma gäller äfven med afseende på Gud.
Skilnaden är blott den, att hvad som för menniskan är
ändligt är för Gud oändligt. De väsenden, som för
menniskan äro till på ändligt sätt eller under relativ och
ofullkomlig form, måste vara någonting i och för sig sjelfva,
i sin ursprunglighet och sanning och följaktligen ingå så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
