Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
dena icke i något afseende för sig sjelfva i sin tillvaro
det samma som de äro i och för Gud, så vore de icke
väsenden eller de motsvarade så till vida icke sina namn. De
vore då icke ens hvad man kallar ett blott sken, efter
som äfven skenet förutsätter något, af hvilket det är ett
sken. Skenet innehåller accidentier, under det att
fenomenet innehåller substans och accidentier i förening. Men
äfven accidentier förutsätta ett vara eller väsen, hvaraf de
äro accidentier eller som under accidentel form framträder.
Existentia förutsätter essentia och mångfalden af
existenser förutsätter en mångfald af sanna essenser, som af
evighet innehållas i Gud.
Vore de ändligt förnuftiga väsendena väsenden i sann
och egentlig mening, så hade de ingen anledning att gå
till något högre än hvad de sjelfva actu äro. Hvarför
utveckla de sig, om icke för att, så vidt möjligt är, blifva
väsenden i sann och egentlig mening? Menniskan har
medvetande af motsatsen mellan hvad hon är och hvad hon
bör vara och förutsättningen för detta medvetande är, att
den sanna, ideela menniskan, sådan hon af evighet är för
Gud, är lag och ändamål för den tillvarande menniskans
vilja. Upphäfves motsatsen mellan hvad menniskan är i
sin tillvaro och hvad hon af evighet är för Gud, så blifva
utveckling och handlande, frihet och ändamål motsägande
orimligheter. Analysen af de ändligt förnuftiga väsendena
förer sålunda till det resultat, att endast Gud och hvad som
omedelbart innehålles i honom eller i hans verld äro
väsenden i sann och egentlig eller absolut mening, under det att
de ändligt förnuftiga väsendena deremot äro väsenden och
icke-väsenden i osönderlig förening. Väsenden äro de,
såvida de ha sanna perceptioner eller såvida de förnimma
sig så, som de af evighet förnimmas af Gud, men såvida
de förnimma sig såsom någonting annat, än hvad de äro
i och för Gud, äro de icke väsenden utan fenomener.
Endast Gud och hans bestämningar äro väsenden; de ändliga
subjekterna äro rätteligen endast varelser,
förnuftsbegåf-vade varelser (rationis participes). Då vi kalla varelser
väsenden, så har uttrycket en relativ betydelse, på samma
sätt soni då man stundom kallar skymningen dager eller ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
