Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Gud har då samnia betydelse, som andra i vetenskapen
förekommande uttryck, med hvilka detsamma betecknas,
såsom »ursprungliga», »rent förnuftiga och konkreta», »rent
ideela och osinliga», »absolut fullkomliga väsenden», »rent
ideela personligheter», i motsats mot de tillvarande
personerna (entia relativa), som äro sekundära, sinliga, reela,
materiela och kroppsliga personligheter eller jag. Men
det lif och förnuft, som innehålles i dessa rent ideela
personligheter i Gud, är Guds lif och förnuft i dem, så att
betraktelsen af hvad de ändliga personerna äro i sin eviga
sanning eller i Gud är betraktelsen af Gud sjelf i hans
väsendes mångfald eller materiala bestämningar. Och
detta bör icke förefalla stötande eller underligt för den,
som med kristendomen erkänner, att menniskans eviga
och sanna lif är Guds lif i menniskan och att Guds lif i
menniskan ock är hennes eget eviga och sanna lif samt
att hennes eviga lif i Gud jemväl är hennes eviga lif i
sig sjelf. Detta är en omedelbar följd af det organiska
sammanhang, som eger rum mellan Gud och menniskan.
Allt positivt af lif eller kraft, som innehålles hos
menniskan, är innehåll älven hos Gud. Derför är ock det goda,
som menniskan fritt och sjelfständigt verkar genom sin
egen vilja och kraft, icke dess mindre ett Guds verk i
menniskan. Menniskans kraft och lif äro icke till
väsendet skilda från Gud. Och det, som i detta afseende
gäller om menniskan, gäller äfven om hvarje annat ändligt
förnuftigt väsen, när det ses i sammanhang med Gud.
Men äfven om det måste medgifvas, att de
ändliga personerna ha sina eviga väsenden i Gud och att
dessa väsenden äro absoluta, när man endast afser hvad
de äro i sin sanning, måste man icke dess mindre, på
grund deraf, att de dock äro högre och lägre väsenden i
Gud, medgifva att de åtminstone i jemförelse med Gud
endast äro relativa och ändliga väsenden? Väsendena i
det guddomliga förnuftet kunna betraktas från tvänne
synpunkter. Man kan dels betrakta väsendena i och för
sig sjelfva, i hvilket fall de alla bestämmas af samma
logiska förnuftsattributer, och dels kan man betrakta dem i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
