Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Gud och evigt, tidlöst tänkas af honom, så får man
derför icke säga, att de äro hans egna, omedelbara verldar.
Gud har sin egen verld, som är skild från de ändliga
subjekternas relativa verldar.
Vi ha sett, att enligt prof. N. alla väsenden, som
omedelbart innehållas i Gud, äro »ändligt förnuftiga
väsenden» eller osjelfständiga, relativa och inskränkta
väsenden. Men prof. N. tillägger väsendena i Gud äfven
andra bestämuingar, som stå i uppenbar strid mot dessa.
Han säger nemligeu på flerfaldiga andra ställen, att
väsendena i Gud, såvida de ses i honom, äro »rent andliga»,
»rent ideela», »rent osinliga i bela sin individuela
bestämdhet». Det är tydligt, att prof. N. här gör sig skyldig till
en uppenbar motsägelse, alldenstund ban tillägger samma
väsenden, betraktade i samma afseende, stridiga
bestämningar. Det, som är rent andligt, är nemligen enligt
honom äfven icke-andligt, d. ä. ändligt; det, som är rent
eller absolut ideelt, är äfven icke-ideelt, d. ä. reelt och
materielt; det, som är rent osinligt i bela sin idividuela
bestämdhet, är äfven sinligt, relativt och inskränkt i sin
bestämdhet eller i sitt sätt att vara. Att väsendena i Gud
äro rent andliga, ideela och osinliga äro uttryck lånade
från Boström; men att samma väsenden, betraktade i Gud,
äfven äro ändliga, osjelfständiga, relativa och inskränkta,
är prof. Nyblæi egen åsigt, som icke har sitt stöd hos
B—m. Jag skall nu visa, att, om man gör sig reda för
betydelsen af dessa Nyblæi från B. lånade uttryck, att
väsendena i Gud äro rent andliga, ideela och osinliga, det
kommer att visa sig, att prof. N. enligt de förutsättningar,
från hvilka ban utgår, sjelf träffas af alla de
anmärkningar, som ban riktat mot min åsigt, att väsendena i Gud
äro absoluta eller sjelfständiga och fullkomliga. Det är
tydligt, att, om en verldsåsigt är strängt systematisk, det
hela måste kunna konseqvent utvecklas ur hvilka af dess
principiela läror som helst, och att, om vissa af dessa leda
till falska konseqvenser, samma konseqvenser äfven skola
kunna uppvisas ur andra dess principiela satser, allt under
förutsättning att sammanhanget är strängt systematiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
