Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Gud såsonj lians omedelbara bestämningar utan att
upphäfva hans oändlighet. Begreppet är realgrund till sina
positiva bestämningar och har följaktligen större materiel
fullkomlighet än dessa. Men detta hindrar dock icke, att
bestämningarna äro lika sjelfständiga (absoluta) begrepp
som det hela, när de betraktas i och för sig sjelfva. Man
säger icke, att begreppet såsom sådant är relativt och
inskränkt derför, att det innehålles i ett högre. Och hvad
som gäller om begreppen, gäller enligt logiken äfven om
väsendena.
Sedan prot. N. deraf, att Gud och hans ideer stå i
förhållande till hvarandra af grund och följd, dragit den
slutsats, att de senare »aldrig kunna ega samma
oändlighet eller absoluthet som Gud», tillägger ban : »Utan
förutsättning af en olika rang bos Gud och hans ideer och
hos dessa sist nämnda i jemförelse med hvarandra skulle
ock bela Boströms lära om Gud såsom de ändligt
förnuftiga väsendenas Försyn och Saliggörare vara en
orimlig-bet».1) Då det bär gäller en så vigtig sak, som frågan
om Gud såsom Försyn och Saliggörare, så kunde man
vänta att få höra några skäl, som gjorde det för läsaren
fattligt, hvarför denna »olika rang hos Gud och ideerna
och hos dessa sins emellan» med nödvändighet skall
förutsättas för möjligheten af försynen och saliggörelsen; men
derom yttrar dock icke prof. N. mer än det nakna
påstående, som vi här anfört. Då ideerna äro Gud sjelf i hans
bestämningar och då Gud af evighet har sina ändamål
fullt verkliga, så kan ju icke Gud vara försyn och
saliggörare äfven för sina ideer, som ju prof. N. äfven kallar
»ändligt förnuftiga väsenden», jemte det att han är det för
de »ändligt förnuftiga väsenden», som jemväl ha sinlighet?
Förut har man inom vetenskapen antagit, att det endast
funnes ett slag af ändligt förnuftiga väsenden, i den
meningen nemligen att de alla hade någon form af sinlighet.
Men prof. N. har upptäckt ett nytt slag af ändligt
förnuftiga väsenden, som äro »rent osinliga i bela sin indivi-
1) Sid. 17. 2) Sid. 18. 3) Sid. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
