Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
rent at’ upphäfvas, så fordrar konseqvensen, att det äfven
sjelft antages vara ändligt, relativt och inskränkt. Prof.
N. sträfvar att åstadkomma det omöjliga, ett oändligt med
ändliga, ett absolut med relativa, ett oinskränkt med
inskränkta momenter eller bestämningar. Momenternas art
eller beskaffenhet bestämmer det helas och tvärtom.
Relativitet och ändlighet hos momenterna eller bestämningarna
medför relativitet och ändlighet åt det hela. Detta
framgår med nödvändighet af det helas organiskhet. Af
antagandet, att en armee, såsom helt betraktad, vore
absolut fullkomlig, följer, att jemväl de organismer, som han
innehåller, soldater, korpralskaper, kompanier, regementen,
armeecorpser och divisioner, såsom sådana eller såsom
momenter af det bela äro absolut fullkomliga (hvilket icke
hindrar, att de hafva olika materiel fullkomlighet), ty äro
dessa i och för sig eller såsom momenter af det bela
ofullkomliga, så är äfven det bela ofullkomligt. På samma
sätt förhåller det sig äfven med menniskan. Om en
menniska har vank och brist i sina organer, så säger man icke
endast, att dessa organer äro missbildade, utan man säger
äfven om den kroppsligt tillvarande menniska, som är
enhet och subjekt för dessa organer, att hon är vanlytt.
Detta grundar sig med nödvändighet på det helas
organiskhet eller på det sammanhang, som eger rum mellan
den organiska enheten och de momenter, af hvilka den
bestämmes. Det torde således »för en hvar, som förstår
svenskt språk och eger någon vana att följa en filosofisk
tankegång, vara alldeles klart och uppenbart», att, då prof.
N. låter Gud vara »behäftad» med ändlighet, relativitet
och inskränkning i anseende till sitt innehåll, sina
momenter, organer eller omedelbara bestämningar, detta
följdriktigt måste leda till ett upphäfvande af hans oändlighet
eller absoluthet och att således den Boströmska filosofien
hos prof. Nyblaeus är i sin upplösning.
Jag går nu att bemöta de anmärkningar, som prof.
N. bar riktat mot innehållet i min förra skrift. Hans
första anmärkning är den, att jag långt ifrån på ett riktigt
och noggrant sätt skall hatva faststält tvistepunkterna mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
