Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
skapen, som förutsätter systematiskt sammanhang hos sitt
föremål, omöjlig.
Det icke minst anmärkningsvärda i prof. Nyblæi skrift
är den omkastning af synpunkter, som der förekommer,
så att, när det hos mig är fråga om, huru Boström
uppfattar ideerna i och för sig sjelfva eller i och för Gud,
ban i stället sysselsätter sig med hvad Boström lär om
ideerna, betraktade från andra synpunkter. Men detta
grundar sig säkerligen icke på »taktik» eller oredliga
»motiv». Jag är fullt öfvertygad om att prof. Nyblæus är en
ärlig man.
Prof. N. säger: »Äfvenledes finner man lätt, att, då hr
Edfeldt yrkar, att de guddomliga ideerna, de ideela
väsendena i Gud, ega samma oändlighet eller absoluthet som
Gud, så borde ban ock antaga, att hvar och •en af ideerna
är sjelfva förnuftet och icke blott rationis particeps».1)
Hvarje idee är sjelfva förnuftet och icke blott rationis
particeps. Endast ett ändligt förnuftigt väsen, såsom t. ex.
menniskan, är rationis perticeps eller har blott del i
förnuftet. Menniskan förnimmer i vissa afseenden, åtminstone
till innehållet om icke till formen, såsom Gud och är i
detta afseende förnuft eller lik Gud; men i andra
afseenden förnimmer hon icke såsom Gud och är i detta
afseende sinlig eller blott mensklig. Ideen deremot innehåller
bela Guds oändliga allvetande (Gud vet allt i allt), saknar
all sinlighet och är derför sjelfva förnuftet, som är ett
enda. Prof. N. antager deremot, att ideen endast har del
i förnuftet och detta är väl det egentliga skälet, hvarför
ban säges vara ändlig, relativ och inskränkt. Hvilken
förvillelse! Prof. N. bestämmer ideerna så, att de icke
kunna tillhöra Gud eller vara hans omedelbara
bestämningar, alldenstund de äro ©sjelfständiga, relativa, ändliga,
inskränkta och endast rationis participes. Icke heller
sammanfalla de med de ändliga subjekterna, emedan de äro
osinliga i bela sin individuela bestämdhet, under det att
de ändliga subjekterna jemväl ha sinlighet. Ideerna blifva
1) Sid. 21. 2) Sid. 21. 3) Sid. 27. 4) Sid. 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
