Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
ska undersökningar omfatta, ehuru väl syftet icke dess mindre är,
att denna kunskapsteori skall hafva universell eller allomfattande
betydelse. Lockes utgångspunkt och förutsättning är nemligen denna:
om naturen i tid och rum och de enskilda ting och varelser, af
hvilka hon består, äro det enda objektivt varande och om det
menskliga subjektet, som är med dem koordineradt, endast har
varseblif-ningsförmåga och sinnen såsom principer för kunskap, hvilken blir
då teorien för dess förnimmelsers möjlighet och objektivitet? Locke
intar alltså samma sensualistiska ståndpunkt, soin Baco, ehuru denna
ståndpunkt här är utförd med afseende på det kunskapsegande
subjektet, dä Bacos sensualistiska ståndpunkt deremot endast
utvecklades med afseende på de enskilda naturtingen. Subjektet eller
själen antages nu ursprungligen vara en obestämd förmåga eller
kraft eller, med en realistisk analogi, en tabula rasa, som får hela
sitt innehåll genom de yttre tingens inverkan på densamma. Att
själen ursprungligen saknar innehåll, icke har några s. k. ideae
innatae eller att förnimmelserna endast äro accidentella
bestämningar, som själen följaktligen äfven kan sakna, följer deraf, att barn,
idioter och vildar icke hafva några ideer eller förnimmelser, som
för själen äro fullt aktuella före och oberoende af erfarenheten. Att
ideerna åter uppkomma genom inverkan af en utom medvetandet
varande realitet följer deraf, att vi i senterandet äro passiva eller
ofria.
De ideer, soin nu uppstå hos förståndet eller
kunskapsförmågan, äro dels ursprungliga och enkla, det yttre och inre sinnets ideer,
sensationer och reflexioner, och dels sekundära och sammansatta,
som godtyckligt bildas ur de förra genom en aktivitet at förståndet
i inskränkt mening. I motsats mot Baco, som antog alla
sensationer vara objektiva eller uttrycka en enkel qualitet hos tingen så
som de äro i sig sjelfva, visar nu Locke genom en analys af
sensationerna sjelfva, att, utom känselsinnet, de öfriga yttre sinnena icke
fatta hvad tingen äro i sig, utan endast deras relationer till våra
sinnen och således äro subjektiva, under det att känselsinnets
per-ceptioner, såsom soliditet, utsträckning, figur, rörelse och antal, utan
analys af deras innehåll fortfarande antagas vara objektiva eller
uttrycka hvad tingen äro i och för sig äfven oberoende af våra
sinnen. I sammanhang med denna uppfattning af känselsinnet antager
äfven Locke, i likhet med Baco och den realistiska sensualismen
öfver hufvud, att jemväl de allmänna förståndsbegrepp, som uttrycka
hvad som konstituerar det kroppsliga såsom sådant och som ingå
såsom predikater i våra omdömen om tingen i allmänhet, äro sin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
