- Project Runeberg -  Om den Boströmska filosofiens förhållande till den Kantiska /
6

(1882) Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.

matisering af det populära sinliga föreställningssättet med dess
motsägande och dogmatiska positioner, veta vi sålunda ingenting
mer, än att det gifves ett slag af substanser, som äro utsträckta,
och ett annat slag af substanser, som tänka och vilja, under det att
allt annat endast är subjektivt eller på sin höjd föremål för tro.

Det var ur denna Lockes kunskapsteori, som Ilume utdrog de
konseqvenser mot kausallagens allmängiltighet, som väckte Kant ur
hans ndogmatiska slummer» och som gaf anledning till hans mer
omfattande kunskapsteoretiska undersökningar. Då ingenting annat
för oss är än det, som af oss förnim ni es, och i den form, under
hvilken det af oss förnimmes, så drog Hume häraf den slutsats,
att intet objektivt varande finnes, nemligen såsom föremål för var
kunskap, hvarken en själ eller en Gud eller en yttre verld, ehuru
väl vi dock måste tro på verkligheten af en yttre verld såsom
förutsättning för handlandet, som i annan händelse icke vore möjligt.
Hume förnekar sålunda de Lockeska substanserna och de objektiva
i|valiteterna. Och då vidare all kunskap har sin källa i den sinliga
erfarenheten och då erfarenheten endast oinfattar 1) det enskilda,
ty det generella erfares icke, och 2) det närvarande, ty det
tillkommande eller det, som är i all tid och i alla fall och
förhållanden, kan af ingen erfarenhet omfattas, så drog Hume häraf den
slutsats, att några vetbara allmängiltiga och nödvändiga grunder och
lagar icke finnas i verlden, ehuru visserligen Hume endast
tillämpade på ett slag af lagar, kausalitetslagen, hvad som ur de af
Hume här gjorda antagandena måste gälla oin grunder och lagar
utan undantag.

Då enligt Locke de enkla ideerna voro objektiva eller uttryck
af hvad det varande är antingen i sig (qualitates priniariae) eller i
relation till medvetandet (qualitates secundariae) och detta derför,
att de voro verkade af ett reaie och derför försågo själen med
kun-skapsmaterial, under det att de sammansatta ideerna voro
subjektiva, emedan de icke voro genom intryck gifna utan godtyckligt
bildade af det aktiva förståndet, så är enligt Hume en förnimmelse
objektiv och adeqvat genom sin ursprunglighet och genom sin
närvaro för sinnet, under det att förståndets förnimmelser väl äro
subjektiva, men icke emedan de äro fritt och godtyckligt bildade af
förståndet, ty något aktivt och sjelfverksamt förstånd finnes icke
enligt Hume, utan derför att de äro generella och såvida de såsom
sådana icke äro identiska med sensationens innehåll.

Hume förnekar medvetandets aktivitet, ty sensationer och ideer
förekomma i en viss ordning och med ett visst sammanhang, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehboskant/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free