Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
<iar sin upprinnelse. Till detta slag af omdömen höra icke endast
våra omdömen om kausalitet, såsom Iluine antog, utan ock alla
matematikens och den rena fysikens satser, ja öfver hufvud allt
vetande, tv detta uttrycker icke endast den -subjektiva betydelsen af
våra ord eller förklaringen af vara ideer och termer, utan det
gäller objektivt om det varande eller såsom form och lag för tingen.
Och då syntetiska omdömen faktiskt finnas, tv det är faktum, att
vi ega vetenskaper, som följa ur grundsatser a priore och gälla om
det varande, så har man att visa, huru en sådan vetenskap eller en
metafysik i vidsträckt bemärkelse är möjlig och slutligen äfven 0111,
icke huru, en metafysik i inskränkt bemärkelse är möjlig, d. ä. en
vetenskap, som icke motsvaras af några föremål i sinneverlden.
Innan vi här ga vidare i var framställning anmärka vi det
otillfredsställande i Kants distinktion mellan analytiska och syntetiska
omdömen: en indelning, som har sin anledning i den föregående
filosofiens sensualistiskt realistiska förutsättningar och som faller med
dessa. Om man med analytiska omdömen menar logiska omdömen,
hvilkas innehåll är en väsentlig bestämning hos subjektet, så äro
alla sådana omdömen objektivt giltiga, emedan tänkandet innebär
nödvändighet samt objektivitet eller sanning. Tänkandets innehåll,
begreppen, äro icke bildade eller producerade ur sensationerna, utan
de äro tvärtom ett ursprungligt och väsentligt innehåll i
medvetandet, som med anledning af de lägre och i tiden föregående
förnimmelserna för detsamma utvecklas, och icke heller förutsätta och
fordra de för sin sanning öfverensstämmelsen med något yttre, utan
tvärtom är det yttre sannt och egentligt i samma grad, som det är
eller motsvarar sitt begrepp. Med begreppen fatta vi de sidor hos
det varande eller väsendena, som för desamma äro väsentliga,
hvarför de också objektivt gälla såsom bestämningar hos dessa. Icke
heller kan något af det, som det varande eller väsendena i öfrigt
väsentligen innehålla, stå i strid ined deras verkliga begrepp, emedan
begreppen uttrycka och begränsa de sätt, hvarpå väsendena
väsentligen äro. Och liksom inga logiska omdömen finnas, som i kantisk
mening äro analytiska, sä finnas icke heller några omdömen, som
äro syntetiska i den ofvan angifna meningen, emedan i alla
omdömen utan undantag predikatet måste ligga hos subjektet, ty att
tillägga det varande en bestämning, som icke ligger hos detsamma,
är att förfalska det varande. Hvad Kant kallar analytiska
omdömen är endast sådana omdömen, som äro axiomatiska eller
sjelf-klara, så att predikatet omedelbart inses såsom bestämning
tillkomma subjektet, under det att de syntetiska omdömena äro så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
