Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
15
hvarpå de äro? Sinliglieten är förmåga af åskådningar, förståndet af
begrepp. De förra hänföra sig omedelbart till föremålen och äro
enskilda. De senare hänföra sig medelbarligen genom andra
föreställningar till föremålen och äro generella. Åskådningarna äro
följaktligen icke skilda från sina objekt, såsom begreppen, utan äro med
dem identiska. Det med den empiriska åskådningen identiska
objektet är fenomen. Det mångfaldiga, af hvilket fenomenet eller en
empirisk åskådning består, d. v. s. det, som askådas, innehållet,
när man ser bort från formen eller sättet, hvarpå det åskådas, eller
det, som genom förståndets kooperation med sinliglieten förvandlas
till qvaliteter hos ett ting och som följaktligen gör att detta är
t. ex. kantigt, hårdt, rörligt, hvitt o. s. v., är sensationer. Men af
sensationerna har Kant en annan uppfattning än sina föregångare, som
låta dem vara verkade af det kroppsliga. Emedan inan före Kant
hade en relativt klar uppfattning af det sinliga, men uppfattade det
andliga och förnuftiga endast dunkelt, sa förestälde man sig det
senare i analogi med det förra. Då nu kropparna inverka på
hvarandra på yttre och mekaniskt sätt, så öfverflyttade man denna
kausalitet äfven på medvetandet eller anden, hvilkens bestämningar
följaktligen antogos uppkomma genom de yttre, substantiella tingens
inverkan på densamma. Eller, om man före Kant icke hade stannat
vid en dualistisk motsättning mellan tvänne substanser, själ och
kropp, utan i stället såsom Berkeley m. fi. hade blifvit förda till en
negativ subjektivism, som förnekade hvarje positiv realitet i
erfarenheten och verlden, sa fasthöll man dock teorien 0111 förnimmelsers
uppkomst, hvilket är en analogi, tagen från den kroppsliga naturen.
Kant deremot inser, att kunskaper endast finnas hos medvetandet
och att, då detta är andligt, med afseende på detsamma icke kan
gälla den kausalitet, som gäller med afseende på kropparna.
Medvetandet har derför enligt Kant bestämningar, som icke äro
uppkomna. Men då Kants uppgift endast är att förklara de formella
bestämningarna, så gör han visserligen ingen undersökning af
sensationerna eller innehållet, utan antager ännu att detta uppkommer pä
yttre sätt, ehuru icke genom någon kropparnas inverkan på
medvetandet, ty det kroppsliga är icke enligt Kant någonting substantiell,
utan ett subjektivt, ett förnimmelsesätt, empirisk åskådning eller
fenomen. Sensationerna verkas enligt Kant af ett nounien eller ting
i sig, d. v. s. förutsättningen och grunden till det sinliga eller
fenomenet är det osiuliga eller det egentliga väsendet, ehuru detta af
Kant antages helt och hållet falla utom vetenskapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
