Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
Sensationerna äro icke tör oss omedelbart gifna, d. v. s. de äro
icke aktuella, märkbara eller skönjbara för oss; detta gäller endast
0111 de empiriska åskådningarna, som genom förståndets medverkan
komma till stånd, utan vi sluta till dem genom analys af de
empiriska åskådningarna såsom dessas nödvändiga förutsättningar. [ sig
sjelfva äro sensationerna fysiska bestämningar eller affektioner på
sinligheten; psykiska bestämningar blifva de derigenom, att de
upptagas i sinligheten och förenas i hennes former, hvarigenom de blifva
åskådningar. En sensation är nemligen ingen åskådning. Hvarje
sensation är i sig sjelf ett enkelt eller oupplösligt tillstånd eller
intryck. Men en empirisk åskådning deremot innebär en flerhet af
sensationer, som derjemte hafva angränsning i rum och tid.
Sinligheten är nemligen icke endast en förmåga att mottaga intryck utan
ock en förmåga af rena åskådningar eller former. Den empiriska
åskådningen är derför en samvaro af många sensationer eller intryck,
som alla hafva en möjlig enhet. Denna till möjligheten gifna enhet
är en form eller ett sätt, hvarpå de äro och förnimmas och detta är
rummets och tidens enhet eller form. Härmed har Kant skilt sig
ifrån Locke och Hume. Dessa hade icke sett allt, som ligger i
åskådningarna. De hade i åskådningarna icke sett mer än intryck,
hvaraf följde att de endast blefve en rad, ett juxta. Men nu
finnes ett pius i åskådningarna och detta är en möjlig apriorisk
enhet, nemligen rum och tid. Man kan icke hafva en åskådning annat
än i rum och tid. Tänker man bort rummet och tiden, så äro
sensationerna inga åskådningar. Rummet och tiden äro följaktligen
det, hvarigenom många sensationer blifva en åskådning.
Sinlighetens former blifva följaktligen rummet och tiden, rummet
för det yttre sinnet och tiden omedelbart för det inre och medelbart
äfven för det yttre sinnet. Dessa former äro alltså det rena hos
sinligheten eller de nödvändiga sätt, hvarpå sinligheten förnimmer
allt, som för henne är gifvet. De äro icke genom intryck gifna eller
tillkomma icke föremålen i sig sjelfva, emedan de förutsättas eller
måste i begreppet vara gifna före hvarje intryck. De äro
nödvändiga förutsättningar och vilkor för erfarenhetens möjlighet. Vidare
äro de ock oändliga, hvilket icke gäller om någon erfarenhet, och
kunna icke heller tänkas bort, såsom förhållandet är med
erfarenheten och hennes innehåll och derför måste de sammanfalla med
förmågan sjelf och vara hennes aprioriska former. De äro sjelfva
åskådningar och icke begrepp, dels emedan de omedelbart hänföra sig till
föremålen och dels emedan de äro qvantitativt delbara, hvilket allt
icke gäller om begreppen. Men fastän dessa former äro åskådningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
