Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska. 24
i en inre och ideel mångfald och såsom en magt öfver momenterna.
Med de yttre sinnena fatta vi hvarje gång blott ett moment i
sänder, men vi reproducera en mångfald af momenter, som kommo till
vårt medvetande, när vi förut fürnunnuo ■ samma eller ett likartadt
föremål och derför säga vi oss höra eller se objekter eller ting,
e-huru vi med ögat blott fatta färg och med örat endast ljud, såsom
vi med känseln fatta hårdhet, rörelse, figur o. s. v. Men med det
synbara, hörbara och känbara o. s. v., som i sig sjelft endast är
sensation, associera vi de egenskaper, som förvaras i minnet af en
föregående uppfattning af samma eller af ett likartadt föremål.
Det händer ock ofta, att vi icke genast veta, hvilka af de i
inbill-ningskrafteu förvarade egenskaperna, som vi skola reproducera och
associera med ett, som nu är gifvet för sinnet, till dess slutligen
minnet kommer oss till hjelp.
Men för att ett verkligt ting och en verklig erfarenhet skall komina
till stånd, så förutsattes jemväl, att reproduktionen åtföljes af en
rekogiiitionens synthesis i begreppet eller begripandet. Menniskan
måste kunna känna igen, att de momenter, som nu reproduceras,
äro desamma, som de, hvilka förut vid uppfattningen af samma
föremål varit gifna för sinnet, eller äro bilder af dessa och icke af
några audra momenter, som apprehenderats. Menniskan måste ega
visshet derom, att de momenter, som hon nu erinrar sig, äro
desamma som de, hvilka förut hafva senterats, ty i annat fall skulle
iion fatta dem såsom varande ett splitter nytt i medvetandet och
hon skulle icke kunna fatta allt samhörigt såsom egenskaper hos
ett och samma hela. Hon skulle då förbinda med ett, hvad hon
hade förnummit såsom tillhörande ett annat i inedvetandet. Eller
hon kunde då icke veta, hvarifrån momenterna härledde sig och
hade ingen garanti för, att det fönumna vore eller hörde till ett och
samma ting. Men till denna rekognition hör äfven, att menniskan
i det hela och i hvarje enskildt fall är viss om sin egen identitet.
Hon måste veta, att hon är en och samma person, som senterar
och åskådar, apprelienderar och reproducerar momenterna. Denna
subjektets enhet och identitet hade genom den föregående
sensualismen och isynnerhet genom den humeska skepticismen, soin fattade
menniskan såsom endast varande en summa af momenter, krafter
och kraftyttringar utan någon inre och väsentlig enhet eller såsom
en sammanhangslös mångfald, blifvit förnekad. Men Kant visar,
att subjektets identitet med sig sjelft är nödvändig förutsättning
för rekogniti nens och dermed för erfarenhetens möjlighet. Men skall
menniskan vara en och densamma i all syntetiserande verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
