Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
27
är genom rekognitionens synthesis, soin denna enhet i mångfalden
framträder till aktualitet, och genom denna enhet blifva de
appre-henderade och reproducerade momenterna ett helt, och utan
densamma vore de endast en summa och således icke ett ting. I reel
bemärkelse åter är tinget innehållet, upptaget och ordnadt efter en
viss kategori. Momenterna kunna betraktas från två synpunkter,
nemligen dels såsom endast utgörande medvetandets innehåll eller
bestämningar, i hvilket fall de äro förnimmelser, och dels såsom ett
vara i motsats mot annat vara, i hvilket fall de kallas verkliga
ting, såvida de äro konkreta och individuella och såvida
momenterna äro sammanbundna och ordnade efter den regel, efter hvilken
alla sammanbinda samma åskådade material.
Härmed har Kant öfvervunnit den gamla dualismen mellan
anden och naturen. Naturen är icke längre en utom medvetandet
fallande verklighet, utan naturen är systemet af menniskans
förnimmelser eller naturen är menniskans fenomenverld och har såsom
sådan betydelse oeh verklighet endast för och genom menniskan. Det
är anden, som stiftar lagar för naturen och icke tvärtom. Verldens
lagar är systemet af de regler, efter hvilka anden förfar, när ban
för sig skapar sin verld och den verkliga verlden är dessa regler
fylda med innehåll.
Härefter visar Kant. huru inan kan ega visshet om, hvilken
kategori, som hör till hvarje ting, och i sammanhang härmed, hvad
som förmedlar kategorierna, som äro gifna genom förståndet, med
tingen, som äro empiriska åskådningar, samt slutligen sättet, hvarpå
kategorierna refereras till tingen eller de rena förståndsgrundsatserna.
Huru kunna vi upptäcka den kategori, som hör till hvarje ting? Vi
skapa vår verld omedvetet. Barnet sammanbinder sensationer till
åskådningar, innan det ännu har kommit till medvetande för sig
sjelft. Huru kan nu förståndet, sedan det har kommit till
aktualitet, veta, hvilken kategori det omedvetet eller såsom
instinktmässigt verksamt har inlagt i hvarje ting? Med åskådningen af
tingen måste begreppen vara gifna. Erfarenbeten innebär, att vi
utveckla egentlig kunskap om tingen och derför måste vi i och med
erfarenheten veta, hvilken kategori som hör till hvarje ting. Men
nu ser eller askådar man icke en kategori, t. ex. substans;
kategorierna kunna endast tänkas, och derför måste det finnas något hos
tingen, som betecknar kategorierna hos dem och som ock utgör
den terminus medius eller det tertium comparationis, som gör,
att man kan förbinda en kategori såsom predikat med tinget
såsom dess subjekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
