Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Boitrömska filosofiens förhållande till den Kantiska. 2fi
kouilighet för vetandet, samt af empirismen eller antagandet, att det
kunde uppfattas i sinlighetens former och bestämningar och
derigenom hade individualitet. Derför har Kant här, ehuru visserligen endast
indirekt, visat vägen för verklig filosofi, emedan vi finna en möjlighet
gifven, att, om ett annat innehåll eller en annan individualitet kan
uppvisas än den sinliga och såsom gifven i vårt förnuftiga
medvetande, på samma sätt som det sinliga innehållet är bestämdhet hos
vårt sinliga medvetande, en verklig vetenskap om det osinliga blifver
möjlig, på samma sätt som kritiken af det rena teoretiska förnuftet
har visat möjligheten af en naturens metafysik. Men detta skola
vi fullständigare utveckla i det följande.
Gå vi nu öfver till den första fråga, hvars besvarande utgör
föremål för denna afhandling eller till bestämmandet af den
boström-ska filosofiens förhållande till den del af kantianismen, som vi
hittills hafva exponerat och delvis kritiskt behandlat, så ha vi att till
en början framhålla den genomgående öfverensstämmelsen dem
emellan i det afseendet, att de båda väsentligen intaga en idealistisk
ståndpunkt. Så vidt Kant är idealist, och detta är han inom
vetenskapen eller så långt han är vetenskapsman, är han i full
öfverensstämmelse med Boström, så att någon skiljaktighet eller strid i
det nämda afseendet mellan dem icke förefinnes. Enligt Kant är
allt, som för oss är gifvet, vårt medvetandes bestämning eller
förnimmelse, som följaktligen är den gemensamma beteckningen för allt,
soin för oss är, eller den gemensamma synpunkt, från hvilken allt
för oss varande kan betraktas. Före Kant deremot gjorde sig tvänne
koordinerade synpunkter gällande vid uppfattningen af det gifna,
nemligen en antropologisk, enligt hvilken det substantiella är
andligt, och en kosmologisk, enligt hvilken det substantiella är
kroppsligt, och dessa båda substanser föllo isär eller blefvo motsatta och
kunde endast mediaute deo, d. v. s. på mystiskt och obegripligt sätt
antagas ega sammanhang. Eller ock förnekade man, för att få
monism i princip, antingen den ena eller ock den andra af dessa
substanser och fördes derigenom antingen till ren materialism eller ock
till en negativ och formel subjektivism. Enligt Kant deremot är det
kroppsliga ingen substantiel verklighet eller ingenting i och för sig
varande och icke heller är det en skapelse eller produkt af Gud,
hvarigenom det blefve Guds’egen kraft i hennes yttringar eller modi, — detta är
panteism, — utan det är ett subjektivt eller ett förnimmelsesätt hos
menniskan. Den sinliga verlden är enligt Kant icke i och för sig verklig,
utan verklig endast i förhållande till menniskan, sä att negationen af
det subjekt, menniskan, till hvilket verlden hänför sig, äfven är negation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
