Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Boitrömska filosofiens förhållande till den Kantiska. 2fi
af den sinliga verlden. Det stora och förblifvande i kantianisinen är
betraktelsen af den sinliga verklen såsom varande menniskans
feno-menverld. Vare sig verlden betraktas i anseende till sitt innehåll
eller i anseende till sin form, så är hon- menniskans fenomenverld.
Innehållet i verlden eller de kroppsliga tingens qvaliteter äro
sensationer och dessa äro förnimmelser, som följaktligen endast kunna
finnas hos ett medvetande, här menniskan, betraktad såsom sinne.
Sensationer, som äro förnimmelser, kunna ju icke vara för sig sjelfva
utan ett inedvetande eller subjekt, hos hvilket de äro bestämningar,
och icke heller kunna de tänkas vara bestämningar hos en yttre och
materiel substans, som icke är förnimmande. Och äfven de former
och lagar, genom hvilka det mångfaldiga i verlden får ordning och
sammanhang, äro medvetandets bestämningar eller förnimmelser. Men
äro rummet och tiden äfvensom kategorierna vårt medvetandes
bestämningar eller dess förnimmelser, så kunna de ju icke derjemte
äfven vara något annat och motsatt mot hvad de äro sua natura
eller till sitt begrepp. Och da de, såsom Kant visar, icke ega någon
användbarhet och betydelse med afseende pa det i och för sig
varande, noumenet eller väsendet, sä äro de uteslutande fenoinenella
former eller former för menniskans fenomenverld.
Äfven Boström uppvisar genom mångfaldiga argumentationer
idealismens nödvändighet och sanning. Det är ett faktum, att de
kroppsliga tingen stå i förhållande till oss, alldenstund de äro för osj
gifna, höra till vår erfarenhet eller äro af oss förnumna. Men stå
tingen i förhallande till oss och till var ande, sa måste de hafva
något med var ande gemensamt, ty utan ett lika och gemensamt
inellan membra relationis är ett förhållande icke tänkbart eller
möjligt och då icke heller verkligt, såsom dock här är fallet enligt det
faktum, från hvilket vi hafva utgått. Nu kan anden icke hafva
något med tingen gemensamt, som är kroppsligt, emedan anden är
enkel, icke sammansatt, eller emedan anden är lefvande eller
sjelf-medvetande och emedan lifvet icke innehåller i sig något, som med
detsamma är olikartadt. Deremot kunna tingen — till sina inre och
sanna väsenden — innehålla det andliga, lifvet eller
sjelfmedvetan-det, ehuru detta för oss visar sig under en relativt annan och
motsatt form, emedan vi förnimma det ofullkomligt. Det gemensamma
inellan anden och de kroppsliga tingen är ytterst det allmänna eller
rena sjelfmedvetandet eller lifvet, alldenstund detta såsom det
enklaste eller obestämdaste i universum är alltings högsta genus och
emedan allt måste innehålla och uppenbara sitt genus. Men innehålla
tingen sjelfmedvetandet eller lifvet såsom sin första och allmännaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
