Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska. 39
kelse eller ett verkligt helt, inom hvilket förhållandet eger rum eller
inom hvilket membra relationis, här sinligheten, inbillningskraften
och förståndet, stå i förhållande till hvarandra och hvars organiska
momenter de äro. Men ett sådant helt i reel bemärkelse kan Kant
här icke uppvisa. Menniskan sönderfaller här i många delar eller
för-mögenheter, men framstår icke såsom ett organiskt helt.
Anledningen till detta förhållande ha vi att söka deri, att Kant icke har
gjort någon vetenskaplig undersökning af hvad själen är såsom sådan
eller deri, att han icke har uppstält en antropologi såsom
förutsättning för kunskapsteorien.
Man måste lemna ett bestämdt svar på frågan, hvad
sinligheten och förståndet äro i sig sjelfva oberoende af de förhållanden, i
hvilka de träda till ett annat. Hvad är sinligheten i sig sjelf fore
det innehåll, som hon mottager och inpassar i sina former? Och
hvad är förståndet i sig sjelft före och oberoende af det material,
som det bearbetar, ordnar och syntetiserar? Och hvad utgör
slutligen deras enhet och sammanhang? Dessa frågor har Kant icke
upptagit till besvarande, utan han har endast utgått från vissa
hypoteser, som icke ega giltighet för förståndet. Före intrycken är
sinligheten enligt Kant obestämd och följaktligen, såsom saknande
innehåll, overklig. Men såsom overklig kan sinligheten icke mottaga
intryck eller det genom intrycken gifna innehållet. För att kunna
mottaga intryck eller innehåll måste sinligheten vara verklig och dä
på specifikt sätt bestämd. Vi kunna icke ens tillägga sinligheten
uppfattningsformerna rum och tid utan att tänka henne vara något
i sig sjelft verkligt och bestående och då en på visst sätt bestämd
enhet. Men är sinligheten redan före intrycken verklig och bestämd,
så har hon redan innehåll och behöfver då icke utifrån eller på
mekaniskt sätt mottaga ett sådant. Dessutom erinra vi här om den
äldre Fichtes m. fi:s argumentationer mot den kantiska hypotesen
om ett utom medvetandet fallande Ding an Sich såsom grund till
det sinliga innehållet.
Lika otillfredsställande är äfven Kants uppfattning af
förståndet. Äfven detta måste, för att kunna stå i förhållande till det
sinliga materialet och för att kunna beherska och ordna detta, vara
något i sig sjelft. Enligt Kant är förståndet endast en form, men
huru kan en form, som är osjelfständig, ordna och syntetisera det
sinliga innehållet till en verklig verld? Huru kan en blott form en
sådan verkan åstadkomma? Hvarje form är abstrakt och det
abstrakta kan ju icke verka, utan endast det konkreta och fullt
bestämda. Och huru kan förståndet träda i förhållande till sinligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
