Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Boitrömska filosofiens förhållande till den Kantiska. 2fi
sjelfmedvetande anden eller personen i hela rikedomen af hans på
visst sätt bestämda förnimmelser, ty så kallas sjelfmedvetandets
bestämningar, när de ses från en synpunkt, liksom de äfven kallas
viljanden, handlingar och motiver, när de ses från andra
synpunkter, eller t. o. m. vara eller väsenden, när de ses såsom sjelfva
varande principer och enheter för bestämningar. Häraf följer, att icke
heller substansen i individuel bemärkelse är någonting för
menniskan främmande och oåtkomligt. I sitt eget bestämda
sjelfmedvetande, i sin egen ande och i hans förnimmelser och viljanden, har
menniskan det substantielt verkliga för sig gifvet och bekant.
Men menniskans sjelfmedvetande är ofullkomligt; ty ehuru hon
i vissa afseenden eger klarhet i sitt förnimmande, så förnimmer hon
dock det hela af sitt innehåll endast dunkelt, eller hon finner sig
vara på mångfaldigt sätt hämmad och inskränkt i sitt lif eller
sjelfmedvetande. Derför är menniskan endast en ändlig substans. Men
de ändliga substanserna förutsätta en oändlig eller absolut substans,
som är sjelfmedvetande och person utan inskränkning, negation eller
brist. Man kan icke inom serien af de ändliga substanserna finna
principen och måttet för deras ändlighet och ofullkomlighet, utan
endast i en oändlig substans, som är öfver serien af de ändliga
substanserna. Men icke heller deu oändliga substansen är för oss
främmande eller oåtkomlig för vårt medvetande och för vår kunskap.
Man kan icke ega medvetande om en gräns, här för de ändliga
substanserna, utan att hafva något medvetande eller någon
kunskap äfven om det, som är öfver gränsen, här den oändliga
substansen, och donna kunskap måste, såsom allt ofullkomligt och
dunkelt medvetande, ega möjligheten af utveckling. Genom analys af
de ändliga substanserna och af det sätt, hvarpå den oändliga
substansen i dem såsom varande hans följder framträder och
uppenbarar sig, kan menniskan vinna kunskap äfven om den oändliga
substansen. Häraf framgår såsom resultat, att den teoretiska filosofien
icke endast är kunskapteori eller propedevtik samt metafysik för
naturen, såsom Kant lärde, utan att äfven en metafysik i inskränkt
bemärkelse är möjlig, nemligen dels en rationel teologi eller
ve-skapen om den oändliga substansen och dels en rationel
antropologi i vidsträckt bemärkelse eller vetenskapen om de ändliga
substansenia och om grunden för deras fenomenella förnimmelser. All
verklig filosofi är metafysik, vetenskap om substansen, i motsats
till de empiriska vetenskaperna, som handla om accidentierna, och
en sådan vetenskap låter här uppvisa sig såsom möjlig, då Kant
deremot endast fick en filosofisk propedevtik, som blef propedevtik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
