Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska. 53
Då vidare i varseblifvandet det hela kommer till vårt
medvetande, men icke momenterna, under det att förståndet urskiljer både
det hela och äfven momenterna, vare sig helt eller delvis, så hade
sensualisterna deraf dragit den slutsats, att varseblifningarna eller
sensationerna i och för sig voro enkla eller utan mångfald, men
begreppen deremot sammansatta. Men varseblifningarna äro icke enkla
och icke heller begreppen sammansatta. Varseblifningarna äro
visserligen såsom blott sådana enkla för oss, ty vi urskilja icke
momenterna utan endast det hela, men i sig sjelfva hafva de innehåll
och oändligt rikt innehåll, ehuru innehållet är och förnimmes på
po-tentielt sätt. Genom analys af varseblifningarna visar det sig, att de
innehålla oändligt mer än hvad vi aktuelt i dem förnimma. De äro
konfusa eller dunkla och innehålla derför potentialitet. Ja, hela
sinligheten är andens potentialitet; men en sådan uppfattning af
sinligheten är för Kant främmande. Begreppen deremot äro aktuella och
detta äfven i sina momenter, men derför icke sammansatta, emedan
de icke hafva några delar, utan äro ett helt, hvars momenter hafva
högre och väsentligare sammanhang än varseblifningarna.
Med den uppfattning af själen, som vi nu sökt göra gällande,
äro vi befriade från den orimliga läran, att själen i sig sjelf vore
intet och blefve verklig själ först genom intrycken och genom det
med intrycken mottagna innehållet. Förnimmelserna och deras
innehåll äro icke ett accidentelt, som själen äfven kunde sakna, så att
hon derunder vore abstrakt eller bestämningslös. Det är tvärtom
väsentligt för själen att vara fullständigt bestämd eller individuel
genom förnimmelser, ehuru dessa förnimmelser icke alltid hafva
aktualitet utan äfven kunna vara potentiella och detta ända derhän,
att de i ingen grad äro skönjbara hvarken för menniskan sjelf eller
andra. Ett potentielt förnimmande förutsättes ined nödvändighet,
ty huru ville man eljest förklara t. ex. själslifvets kontinuitet? Hade
icke själen potentiella förnimmelser, sa vore hennes öfvergång från
ett tillstånd till ett annat detsamma som ett afbrott i hennes lif
eller dess öfvergång till ett splitter nytt väsen, d. v. s. en
motsägande orimlighet. Sjelfva öfvergången från en förnimmelse till en
annan vore omöjlig, om icke själen jemväl hade ett potentielt
förnimmande Ty att själen lemnar en förnimmelse innebär ju, att
uppmärksamheten drages ifrån denna, som nu blir potentiel, och
att själen öfvergår till en annan förnimmelse innebär ju, att
uppmärksamheten riktas på denna, som nu blir aktuel. Hade
själen intet potentielt förnimmande, så skulle hon följaktligen icke kunna
lemna en förnimmelse eller ett tillstånd och öfvergå till ett annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
