- Project Runeberg -  Om den Boströmska filosofiens förhållande till den Kantiska /
52

(1882) Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62 Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.

och egoistiska, nemligen en sympatisk och social natur med moraliskt
sinne, moraliska känslor, tendenser och sträfvanden. Men en sådan
högre natur eller verklig artmotsats hos menniskan blef på deras
ståndpunkt oförklarlig, emedan menniskan enligt dem icke stod i
förhållande till eller icke var bestämd utaf någon annan verklighet än
den sinliga. Endast om menniskan står i förhållande till de
förnuftiga väsendena och är äfven af dem bestämd, så att de utgöra ett
innehåll i hennes sjelfmedvetande, kan hon ega bestämningar eller
funktioner, som utgöra en verklig artmotsats mot de naturliga och
sinliga.

Det innehåll, som menniskan omedelbart förnimmer i sina
förnuftiga känslor och föreställningar, är substanserna eller de
förnuftiga väsendena och för dem utgöra de ideer, som finnas hos det
förnuftiga förståndet, adeqvata former, på samma sätt som det sinliga
förståndets kategorier äro former för de sinliga väsendena eller
tingen. På den ståndpunkt, som nu blifvit angifven, blir metafysiken
med dess organiska delar, rationel teologi, rationel kosmologi och
rationel antropologi, möjlig såsom verklig vetenskap. Metafysiken
blef för Kant omöjlig endast på den grund, att han hade utgått från
realistiska och empiriska förutsättningar. Han hade med Guds existens
menat existens utom sjelfmedvetandet, utom den mensklige anden
och hans förnimmelser. Men det är tydligt, att man med
förnimmelser, som äro i medvetandet, icke kan uppvisa verkligheten af det,
som faller utom medvetandet.

Men äfven om man utgår från det erkännandet, att Gud är
person, d. v. s. sjelfmedvetande och fri, hvilket är nominaldefinition på
person, men i likhet med den dogmatiska religionsläran koordinerar
honom med de öfriga personerna, som äro ändliga, så blir
konseqven-sen äfven då teologiens upplösning såsom absolut vetenskap. Det
blir nemligen, med den gjorda förutsättningen, omöjligt att visa, huru
den högsta personligheten skall kunna undgå att träffas af
tillfälligheten mer än andra enskilda väsenden, som ock äro personer, men
som i sin bestämdhet och i sina förhållanden äro ändliga. Man har
här begripit Gud i vissa bestämningar eller i vissa afseenden, t. ex.
i det afseendet, att han är person och att han såsom person är
högre än de ändliga personerna, samt att han är yttersta grund för
det ändliga både i teoretiskt och praktiskt afseende, men i andra
afseenden deremot är ban icke begripen. Man har icke begripit, huru
person, medvetande och vilja, kan stegras till ett absolut och icke
heller huru denna bestämning står till sammans med andra
bestämningar, som tilläggas Gud. Eller, Gud är här begripen in abstracto,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehboskant/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free