- Project Runeberg -  Om den Boströmska filosofiens förhållande till den Kantiska /
57

(1882) Author: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska. 57

siva storhet eller den grad, med hvilken hon fyller rummet och
tiden, så är hon visserligen sammansatt och delbar och detta i
oändlighet, emedan hon såsom fenomen är kroppslig, men då å den andra
sidan det sammansatta eller kroppsliga förutsätter och innehåller ett
enkelt, så är hon likväl i anseende till sitt substantiella väsen icke
sammansatt eller delbar utan okroppslig, enkel eller andlig.
Betraktas verlden vidare ur kausalitetens synpunkt, så företer hon väl
såsom fenomen endast empiriska orsaker, causae antecedentes,
orsaker, som utesluta frihet och hvilkas kausalitetsserier både a parte
ante och a parte post äro oändliga eller gränslösa, men å den andra
sidan innehåller hon dock i anseende till sitt substantiella väsen
causae finales, orsaker, som ega medvetande och frihet och som icke
förutsätta andra i tiden föregående orsaker, af hvilka de äro
verkningar eller produkter, emedan det substantiella icke är i tiden och
derför icke kan uppkomma. Betraktas verlden slutligen ur
nödvändighetens synpunkt, så hänvisar visserligen hvarje ting i verlden och
verlden såsom ett helt på ett nödvändigt väsen, i hvilket de hafva
sin tillräckliga grund, utan att detta väsen sjelft kan vara ett ting
vare sig inom eller utom verlden eller någon del eller sida af verlden
såsom fenomen betraktad; men dä verlden icke dess mindre
innehåller och uppenbarar det substantiella, så har hon i detta sin
tillräckliga och nödvändiga grund.

Till sist ha vi äfven att uppvisa den rationella antropologiens
möjlighet. Betrakta vi menniskan sådan hon under sin utveckling
framträder, så är hon först endast vegetativt och animaliskt lefvande.
Såsom sådan är hon actu osjelfständig och framstår endast såsom
en del af naturen, som jemväl i sina högre former är actu lefvande.
Menniskan företer här ett inre lif, soin bestämmer, ordnar och
organiserar det yttre, ehuru detta lif ännu icke framträder i sin
sjelfständighet och renhet utan endast i förhållande till eller i
omedelbar förbindelse med ett lägre, soin utgör dess material. På det
närmast högre stadiet af sin utveckling framträder menniskan i
medvetna förnimmelser och tankar samt i afsigtliga och fria
förändringar eller handlingar och framstår nu såsom ett jag, ett
sjelfmedvetande och viljande väsen, som är höjdt öfver den naturliga tillvaron,
hvilken hon såsom objekt motsätter inot sig sjelf såsom subjekt.
Men hon står dock ännu icke i förhållande till någonting annat än
den sinliga verlden, vare sig dennas generella bestämningar, dess
lagar och förmer, eller ock dess tillfälliga och växlande innehåll.
Men slutligen framträda hos menniskan yttringar eller funktioner,
som icke äro förklarliga ur någonting sinligt, emedan deras innehåll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehboskant/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free