Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
63
eller ock för ståndet. Dessa hafva således icke funnit ett motiv,
soin är sjelftillräckligt, så att menniskan genom detsamma är
fullständigt bestämd i sitt handlande.
Icke heller äro dessa inotiver allmängiltiga och nödvändiga eller
konstanta, utan tvärtom tillfälliga och växlande, emedan de hafva
känslans förrn. Eller, dessa inotiver äro alla hemtade ur
erfarenheten. Men liksom i teoretiskt afseende en allmängiltig och nödvändig
kunskap icke är förklarlig ur erfarenheten, sä äro icke heller i
praktiskt afseende allmängiltiga och nödvändiga principer för handlandet
förklarliga ur erfarenheten. Slutligen äro alla dessa inotiver utan
undantag sinliga. Engelsmännen hade väl i det från Locke
upptagna s. k. inre sinnet sökt inlägga en annan och högre art af
ua-turliga intressen, nemligen de sympatiska och sociala, genom hvilka
man gläds öfver andras lycka och söker bereda deras välgång. Men
de kunde icke uppvisa något giltigt skäl, hvarför dessa intressen och
sträfvanden hafva ett högre moraliskt värde än de rent egoistiska
och sjelfviska. Det är ytterst behag eller njutning, som åsyftas
äfven här, ehuru dessa finna behag i att befrämja andras väl, under
det att fransmännen funno sin njutning i att omedelbart befrämja
sin egen välgång. Dessa sociala och sympatiska sträfvanden förete
till det yttre eller i anseende till effekt och resultat endast ett sken
af pligt, under det att de i anseende till det motiv, från hvilket de
utgå, äro lika egoistiska och sjelfviska. De s. k. goda böjelserna
eller det naturliga goda hjertat utgör endast en särskild form af den
sinliga menniskans bestämdhet till skilnad från en annan form af
samma bestämdhet, utan att innehållet är något annat än naturligt
och sinligt.
Icke heller hade de tyska upplysningsfilosoferna eller den skola,
till hvilken Kant intager samma ställning i praktiskt afseende, som
till Locke i teoretiskt, kunnat uppvisa ett rätt motiv för handlandet.
Denna riktning utgör en protest mot alla objektiva, positiva,
historiskt gifna och bestående normer för menniskans lif. Alla dessa
normer framstå här såsom ett yttre, som saknar giltighet och
berättigande gent emot den framträdande subjektiviteten. Men dessa
objektiva och bestående normer hade dock varit de former, i hvilka framträdt
ett högre, osinligt och guddomligt innehåll, ehuru detta innehåll icke
varit på fullt medvetet sätt fattadt. När nu formerna förkastas, så
bortfaller äfven det innehåll, som uppbars af formerna och som
genom dem hölls aktuelt och lefvande för medvetandet och viljan och
nu qvarstår endast det enskilda menskliga subjektet såsom
måttgif-vande och bestämmande i teoretiskt och praktiskt afseende. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
