Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
89
stänidhet. Ursprungligen hade enligt dem alla rätt till allt, till hela
verlden, som följaktligen är hvarje individs egendom. Men då nu
rättsobjektet är ett och detsamma, under det att rättssubjekten äro
inånga, så måste dessa vid utöfningen af sin obegränsade urrätt
komma i kollision med hvarandra, hvarigenom ett allmänt
krigstillstånd uppstår eller åtminstone ett tillstånd af osäkerhet och fruktan.
Ett sådant tillstånd kan icke i längden fördragas; derför måste fred
slutas och förlikning ingås, hvilket endast kan ske genom aftal eller
kontrakt, som följaktligen blir den egentliga förklaringsgrunden för
staten. Staten föreställes nemligen här endast vara ett bolag,
hvarför det uppkomstsätt och de beståndsdelar, som tilläggas bolag i
allmänhet, äfven måste tilläggas staten. Vid statskontraktets
afslutande måste individerna afsäga sig sin rätt till allt för att få en
tryggad rätt till något och för att möjliggöra en fredlig
sainmanlef-nad. Den rätt, som individerna afstå, öfvertages af staten. Staten,
som härigenom uppkommer och konstitueras, får följaktligen all sin
rätt af individerna, hvilkas rätt följaktligen förminskas i samma grad,
som statens rättssfer utvidgas.
Men äfven om man antager såsom möjligt, att staten, ifrån att
endast vara en opersonlig relation mellan individerna, kunde blifva ett
verkligt subjekt för rättigheter, så föres man under den här gjorda
förutsättningen till en olöslig antinomi mellan statens och individernas
sjelfständighet. Ty om staten antages vara sjelfständig eller i
åtnjutande af full frihet och rätt, så blifva individerna osjelfständiga
eller rättslösa, och om individerna ega rättslig sjelfständighet, så är
staten rättslös. Statens och individens sjelfständighet står här i strid
med hvarandra, liksom individernas rättsliga sjelfständighet inbördes.
Rätten antages här falla inom det sinliga området eller vara ett
sinligt godt, med afseende på hvilket exklusivitet eger rum, så att den
enes goda utesluter den andres. Ilela detta antagande, att
menniskan oberoende af samhället har rättigheter och rättigheter, som sakna
begränsning och mått, är origtigt. Oberoende af samhället har
menniskan endast sinlig obundenhet och sinligt godtycke, eller begär och
drifter, hvilka äro obegränsade, så länge de icke bestämmas af
förnuftiga lagar, som äro gifna genom samhället. Rätten deremot har
menniskan endast såsom lefvande i samhället samt i och genom
detta, hvilket följaktligen ger och utvidgar rätten i stället för att
inskränka och negera densamma. Men detta förutsätter en annan
uppfattning af rätten och samhället än som var rådande hos de
moderna naturrättslärarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
