Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den Iioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska. 97
begrepp, ingen lag kan vara negativ och perniissiv för det väsen,
hvars omedelbara lag han är, och detta väsen är staten. Häraf
har Boström dragit den konklusionen, att staten är ett förnuftigt väsen
eller en moralisk, d. v. s. för oss rent andlig personlighet, emedan
endast en personlighet eller en förnuftig vilja kan vara bestämd af
en förnuftig lag. l)et är för oss och i vår verld som staten
utvecklar sig efter denna lag, ty den utveckling, som staten,
eller hvilket annat samhälle som helst, har för sig sjelf och i sin egen
verld, känna vi icke. Men är staten grund till den juridiska lagen,
så är han ock grund till de juridiska pligter och rättigheter, som
omedelbart följa af lagen, samt till hela det offentliga lifvet.
Härigenom vinna de svårigheter, vid hvilka Kant i sin rättslilosofiska
undersökning hade stannat, sin lösning. Ehuru Kant hade angifvit
vissa af de bestämningar, som konstituera det juridiska lifsområdet
till skilnad från det moraliska, så hade han dock icke heller här
fört undersökningen till slut eller till ett tillfredsställande resultat.
Han fullföljde icke analysen af juridiska pligter och rättigheter samt
af det offentliga lifvet ända derhän, att han kom till den insigt, att
de förutsätta en annan förklaringsgrund än förklaringsgrunden för
det sedliga lifvet ooh de bestämningar, som konstituera detta. Derför
fick Kant icke heller någon sjelfständig form af det förnuftigt goda,
som blef objekt för den filosofiska rättsläran och konstituerade hennes
skilnad från de öfriga delarna af den praktiska filosofien. Boström
deremot, som har gått tillväga på samm a sätt inom den filosofiska
rättsläran som Kant inom sedeläran, har uppvisat rättens och den
filosofiska rättslärans sjelfständighet och derigenom fört inånga för denna
vetenskap vigtiga undersökningar till sitt slut Liksom Kantinoin
sedeläran gick ut frän den moraliska pligten och ledde sig till den
moraliska lagen och från lagen till det praktiska förnuftet, d. ä. den privata
personligheten såsom subjekt och grund för lagen och hans
yttringar saint för hela det sedliga lifvet, så har Boström inom
rättsläran utgått från juridiska pligter och rättigheter såsom varande
funktioner af annat slag än det sedliga lifvets funktioner och ledt sig
till den juridiska lagen och från den juridiska lagen till det
offentliga förnuftet, den publika (moraliska) personligheten eller staten
såsom subjekt och grund för den juridiska lagen och hans yttringar
samt för hela det offentliga lifvet. Härmed är den filosofiska
rättsläran uppvisad såsom en sjelfständig praktisk vetenskap till skilnad
från sedeläran och är icke längre endast en under denna vetenskap
underordnad del af den praktiska filosofien. Den filosofiska
rättsläran handlar nemligen om det offentliga samhället såsom verksamt
H. Erifeldt. Boströmska filosofiens förfallande till den Kantiska. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
