Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
medlemmars gemensamma sinliga krafter, moraliska personligheter
lika väl som staten, emedan menniskan, jemte den lag och det
ändamål, som hon har omedelbart genom sitt eget förnuftiga väsen,
får en högre förnuftig lag och ett högre förnuftigt andamål genom
aktuelt lif äfven i dessa, och emedan äfven de gifva rättigheter och
förbinda till pligter lika väl som staten, ehuru dessa rättigheter och
pligter icke äro juridiska utan moraliska. Och utoin det att alla
samhällen gifva rättigheter at hvar och en af sina medlemmar, så
ha de omedelbart äfven sjelfva rättigheter, hvilka de handhafva, utöfva
och bevaka genom sin öfverhet och följaktligen äro de rättssubjekter,
d. v. s. personligheter eller viljor. Men äro äfven de privata
samhällena rättssubjekter i staten lika väl som individerna, så måste
sferen för statens verksamhet utvidgas äfven till dessa, som ock
hafva rätt till skydd af staten lika väl som individerna. Men
äfven om inan fattar statens skyddsverksamhet så vidsträckt, som nu
har skett, så får man dock icke, såsom naturrättslärarne och Kant,
utesluta samstämmighetsmomentet ur statens ändamål. Det är
genom de öfriga direkta statsförvaltningarna, som staten fullföljer
samstämmighetsmomentet i rätten, hvilket sker derigenom, att staten
organiserar och ordnar alla verksamheter i staten, så att de icke äro
hinderliga för hvarandra utan blifva ett harmoniskt helt. Endast
derigenom kan den ene statsmedlemmen vinna det understöd af hvar
och en annan, som han behöfver för sitt förnuftiga ändamåls
uppnående.
Vanligen anmärkes äfven såsom ett fel i Kants statslära, att
icke den andliga och materiella kulturen har blifvit upptagen
såsom moment i statens ändamål. Men enligt vår åsigt är detta
icke något fel. Denna anmärkning har sin anledning i det
antagandet, att rätten icke innehåller mer än det sjelfständighetsmoment,
som naturrättslärarne ända till och med Fichte d. ä. hade tillagt
densamma. Ty då man nu ser, att statens ändamål, 0111 det icke
innehölle iner än rätten i denna bemärkelse, blefve allt för inskränkt
uppfattadt, så föreställer man sig, att statsändanialet bör
kompletteras genom upptagandet af kulturen i detsamma. Men kulturen är
privat verksamhet. Och om alla privata verksamheter utan
undantag gäller, att de tillhöra de privata personerna, enskilda individer
och privata samhällen, hvaraf följer, att någon privat verksamhet
icke blir öfrig, som kunde tillhöra staten. Eller, kultur betyder
ombildning af sinliga krafter. Men alla sinliga krafter äro upptagna
såsom material för de privata personerna i staten, hvaraf följer, att
några sinliga krafter icke återstå, som kunde utgöra material för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
