Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teriela är sammansatt och förutsätter ett enkelt eller kraft,
ty någon annan verklighet, som är okroppslig eller andlig,
är ännu icke gifven. Kroppslighet är nu en form eller ett
sätt, hvarpå kraften eller substansen är till. Antager man
nu, att den gifna verlden förutsätter en ursprunglig
mångfald af krafter, så blir formen för deras sammanhang
koordination, men då förståndet, såsom vi anmärkt, söker
enhet, så föres man ytterst till en ursprunglig och i och
för sig abstrakt kraft, hvars omedelbara produkt och
nödvändiga bestämdhet blir allt gifvet. Formen för
sammanhanget mellan enheten och mångfalden blir då
subordina-tion.
Vi öfvergå nu till att taga i betraktande, hvilka
följderna här blifva med afseende på det praktiska lifvet. Det
är tydligt, att om ett väsende har sin mångfald
koordinerad, så kan det icke vara subjekt för det praktiska lifvet,
ty det är då icke ett väsende eller ett helt, utan endast en
summa af många krafter eller bestämningar, ehuru dessa för
att kunna stå i förhållande till hvarandra måste hafva en
generel bestämning såsom det lika och äfven gemensamma.
Det praktiska lifvet förutsätter ett väsende, som är ett
helt, ty endast med detta vilkor är det en magt öfver
sina bestämningar. Vidare får väsendet icke heller hafva
sin mångfald med afseende på omfång subordinerad under
det hela, ty väsendet är äfven då icke en reel enhet eller
ett fullständigt helt, utan blott en formel enhet, som
par-tielt bestämmer sin mångfald. I sådant fall blifva vissa
moment af mångfalden rent yttre och främmande för
väsendet, hvarigenom detta icke blir sjelfständigt i
förhållande till sina bestämningar. Då denna veridsförklaring
icke kan uppvisa en verklighet eller krafter, som hafva
annan form än koordination och subordination, så se vi
redan häraf, att hon icke uppfyller fordringarna för det
praktiska lifvet. Såvida man här åter kommer till enhet
utan mångfald, så är denna enhet icke för sig verklig.
Det har nu äfven visat sig, att denna ståndpunkt icke
vä-sendtligen skiljer sig från den föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
