Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en verklighet, som är absolut, utan endast relationer eller
förhållanden, hvilka knnna upprepas i oändlighet.
Vi hafva nu kommit till det resultat, att den
teleolo-giska verldsförklaringen under den form, vi här sett henne
hafva, icke uppfyller fordringarna för menniskans praktiska
lif. Det återstår oss nu att tillse, om icke en teleologisk
verldsförklaring under högre form är möjlig.
Vi hade blifvit förda till lifvet såsom det
substan-tiela i verlden, men det är ännu obestämdt, hvad lifvet
till sitt väsende är. Lifskraft är en verklighet, som är
causa sui och som verkar uti och bestämmer en organisk
mångfald, men dessa bestämningar äro ännu till en del
fórmela och angifva icke, hvad saken i och för sig är. Vi
måste nu rikta vår uppmärksamhet på de former, under hvilka
lifvet framträder i vår erfarenhet, för att se hvilken af dessa,
som innehåller lifvet i sin renhet och sanning, ty gifves det
intet område inom erfarenheten, der lifvet uppenbarar sig
så tydligt, att vi kunna se in i dess väsende, så kan det
icke lyckas menniskan att säga, hvad det är. Det visar
sig då, att lifvet har högsta egentlighet, sjelfständighet och
fullkomlighet såsom förnimmande, perceptionskraft eller
fullständigast angifvet såsom sjelfmedvetande. Men häraf
följer, att lifret till sitt väsende är sjelfmedvetande. Att
så är, visar sig äfven deraf, att sjelfmedvetandet framgår
ur de lägre formerna af verklighet och äfven har dessa
såsom vilkor och förutsättning för sin tillvaro, hvilket
allt vore oförklarligt, såvida icke dessa till sitt väsende
vore sjelfmedvetande eller former af detta. Det är ntf
genom betraktelsen af menniskan, som vi kommit till
in-sigt om hvad lifvet eller det substantiela i verlden är.
Vi måste då betrakta verlden från menniskans synpunkt.
Det visar sig nu att allt, som är gifvet, är det för
menniskan och förutsätter henne. Verlden står i förhållande
till menniskan, d. v. s. är bestämning hos henne. Den
ändliga verldens allmänna former, rummet och tiden, äro
menniskans former och de former, som hon har för sitt
innehål], ty all form förutsätter ett väsende, hvars form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
