Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den insigt, att menniskans verld är företeelse och
förutsätter ytterst en absolut verklighet, väsendet, förnuftet eller
personen såsom sådan.
Betrakta vi nu åter anden eller subjektet, så finna vi
hos honom bestämningar, som uttrycka relationen till
kropparna, eller vi finna de krafter, i och för hvilka tingens
qualiteter äro till, men äfven ett absolut, som är
sjelf-medvetandet. Ty allt annat eller det, som icke omedelbart
visar sig såsom sjelfmedvetande, är ett relativt och
förutsätter detta, men sjelfra ed vetandet deremot förutsätter
intet annat än sig sjelft och är sålunda ett absolut. Vi
hafva således äfven här en sann verklighet eller väsendet
och en relativt osann verklighet eller företeelsen, ehuru
det förra här ännu endast framträder såsom en form. Då
vidare menniskan är en inskränkt förnimmande ande, så
måste hon vara något i sin ursprunglighet eller i och för
sig betraktad och då bestämning hos det absoluta
förnuftet eller en följd af detta. Från denna synpunkt
betraktad har hon åk dettas fullkomligheter, ty följderna måste
hafva grundens karakterer. Hon är således systematisk
och organisk utan inskränkning, ty den absoluta personen
har enligt sitt begrepp denna form, samt förnuftig. Och
såsom sjelf princip, subjekt och enhet för bestämningar har
hon nödvändigt den ursprungliga verkligheten eller det
absoluta väsendet och dess bestämningar till innehåll i sitt
förnimmande, ehuru såsom ändlig på ett ändligt sätt.
Hon måste då också sträfva att blifva för sig, actu, hvad
hon är till sitt ursprungliga eller tidlösa väsende. Häraf
en mångfald af fenomenverldar, inom och genom hvilka
hon utvecklas till högre förnuftighet, hvarvid principen
till utvecklingen ytterst är det lif, som i henne är.
Det resultat, till hvilket vi nu blifvit förda, är i
korthet sammanfattad t, att hvarje antropologisk betraktelse,
som vill visa hvad menniskan och hvarje ändligt väsende,
som är hennes innehåll, äro i sin ursprunglighet och
sanning eller i och för sig betraktade, sammanfaller med en
teologisk betraktelse eller betraktelse af Gud i hans be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
