Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framgår ock inom vår verld lifvet ur det oorganiska, men
är sedan den organiska naturens tillhörighet, af hvilketvi
se, att det lägre och lägsta till sitt inre väsende är det
högre och högsta. Af hvad vi här ofvan visat framgår
tydligt, att den verldsförklaring, hvilken menniskans
praktiska lif förutsätter och fordrar, är den af oss angifna.
Till slut vilja vi än ytterligare uppsöka och angifva
de fordringar, som måste uppställas på ett väsende, som
skall ega möjligheten af praktisk bestämdhet i moralisk
bemärkelse, och äfven detta skall föra oss till samma
resultat, till hvilket vi förut kommit.
Det är tydligt, att då det praktiska lifvet innebär
verkningar, så måste dess subjekt för det första vara en
kraft. Det är nemligen nödvändigt för menniskan att,
då hon ser yttringar eller verkningar gifna, uppsöka eller
tänka en med dessa likartad princip eller kraft, från
hvilken de utgå och som utgör den enhet, som bestämmer och
sammanhåller dem alla.
Ett praktiskt bestämdt väsende måste för det andra vara
en kraft, som hos sig eger ett outveckladt, som successive
öf-vergår till verklighet. All verksamhet är nemligen ett
förhållande mellan ett högre och ett lägre eller ett bestämmande
och ett bestämbart, men det praktiska lifvet, som innebär,
att det lägre fullt beherskas, förutsätter nödvändigt, att detta
lägre är innehåll hos den bestämmande kraften eller att
kraften är en reel enhet. Vi hafva äfven förut sett, att detta
ligger i kraftens begrepp. Väsendet måste således vara en
kraft, som har all verklighet till sitt innehåll, så att hon
icke beror af något rent yttre, och som genom sig sjelf för
sig förverkligar detta innehåll eller sina bestämningar.
Beror nemligen väsendet af ett rent yttre och som således
icke är ett yttre endast i den mening, att det är en
dunkel princip hos det sjelft, så kan man icke undgå
fatalismen och är likaledes materialet icke ett innehåll, som
är gifvet hos och genom väsendet sjelft, så kan det icke
uti och genom detta förverkliga sig, utan materialet blir
då tvärtom ett ondt, som af väsendet måste regeras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
