- Project Runeberg -  Kval /
5

(1910) [MARC] Author: Einar Håkansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögonblick grep mig den djupaste livsleda och jag
hoppade ur sängen och störtade fram till fönstret för
att kasta mig ut. Jag körde huvudet och överkroppen
genom glasrutan, glasbitarna revo mig i ansiktet,
blodet flödade. Då fingo de tag i mig och lossade
mig försiktigt ur mitt läge och buro mig tillbaka till
min säng. Där satte de tvångströja på mig, en tröja
med långa ärmar, som lindades flera varv runt livet
och därpå bundos ihop baktill.

Detta allt var för mycket för mig. Den stora
blodförlusten på slagfältet, den förnyade blödningen
när jag sprang upp nyss, ansträngningen därvid och
smärtan därefter, den förfärliga sinnesrörelsen, det
var mer än jag förmådde bära; jag svimmade. Och
sedan låg jag halvt medvetslös i veckor, i slitningar
mellan liv och död. Ack, varför dog jag icke?

*



När jag utskrevs som frisk från sjukhuset, var
kriget slut. Jag hade skrivit hem, att jag var svårt
skadad i underlivet, men jag hade icke haft mod att
meddela den förfärliga sanningen.

“Mitt liv är förspillt“, sade jag till läkaren, då jag
skulle gå. “Om någon komme för att döda mig, så
vore det mig fullkomligt likgiltigt.“

“Är ni gift eller har käresta?“ frågade läkaren till
svar.

“Det senare, och . . . och . . . vi skulle ha gift oss,
när jag kom tillbaka.“

Vid ordet “skulle“ fick min röst ett särskilt
tonfall, och jag märkte, att sköterskan såg på mig och
att hennes ögon stodo fulla av tårar.

Men när jag lämnade sjukhuset, var det såsom
oförsonlig fiende till militarismen, såsom det kallas,
och till krig. Och jag hade lärt mig hata dessa ting
och förbanna dem som äro deras upphov och
vidmakthållare!

Nu var jag på hemväg.

Jag grubblade tills jag var nästan från mina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehkval/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free