- Project Runeberg -  Kval /
9

(1910) [MARC] Author: Einar Håkansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kval

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De, som ha fördel av krigen, det är de stora
fabrikanterna och köpmännen och dylika magstinna
djävlar, som få leverera varor till kriget. Men vi fattiga
arbetare, oss kör man ut att offra liv och lem, och
vi få ändå inte en smula vinst därav, vi. Döden
eller ett förstört liv kanske, det är lönen. Krig, det
är storgubbarnas nöje. De sitta hemma i skydd och
ro och betrakta på avstånd krigets gång, liksom ett
spel där de gjort en insats. De äro de värsta
förbrytare och borde avrättas av landets söner!“

Mor och Lucy betraktade mig förskräckta och
häpna.

*



En vecka har jag varit hemma. Och jag bär
ännu ensam på den förskräckliga hemligheten om
min stympning.

Å, vilken vecka av förtvivlan det varit! Vilken
ångest! Förtvivlan över mitt olycksöde, ångest för
upptäckt.

Lucy sätter sig i mitt knä, smyger sin kropp
intill min och smeker mig. Och jag känner, hur
passionerna inom mig brinna. Hur ljuvt! Men då
kommer den aldrig från mig vikande hågkomsten av
min stympning och säger mig, att längre skall aldrig
min sällhet sträcka sig.

En gång, när vi voro ensamma, grep mig
passionen och åtrån så häftigt, att jag glömde min
oförmåga och grep Lucy för att . . . då slog mig genast
brutalt hågkomsten, att jag var kastrerad — och jag
skyndade därifrån, uppfylld av skam och den
bittraste sorg.

Lucy är sprittande glad i tanke på den stundande
lyckan. Hon sjunger och ler. Men med outsägliga
kval inom mig åser jag hennes och mors förberedelser
till bröllopet. Jag har måst vara med att skaffa rum
för oss. Och ofta måste jag svara på Lucys frågor
sådana som: “Ska vi inte ha det så?“ Hur svårt är
det icke att svara, då jag tänker på, att jag aldrig
kommer få vara med om att ha det vare sig så eller så!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehkval/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free