Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur förfärligt en människa kan lida!
Då jag kan, drager jag mig tillbaka i ensamheten
för att ge mina kval utlopp. Och jag brukar gå djupt,
djupt in i skogen, och där gråter jag högt, där skriker
jag av förtvivlan och grämelse och sorg, så skogens
djur skrämmas, jag rullar mig på marken och klöser
och sliter i gräs och buskar. Jag lever som en galning
eller som en som lider förfärliga kroppsliga plågor.
Jag önskar, jag bleve vansinnig och glömde mitt
elände . . . Nej, bättre är att dö, och jag skall snart dö!
Mina bekanta anmärka, att jag ser tungsint ut.
“Men det går bort, när du har gift dig“, tillägga de
skämtsamt.
Vilken tortyr, vilken förfärlig tortyr att höra dessa
välmenande ord! Jag, som är kastrerad, jag gifta mig
och bliva glad! O nej! Jag går och är nedtryckt av
förtvivlan över min förlorade mandom. Och man säger
mig, att jag skall bli gladlynt igen, då jag gift mig!
Som om mandomen skulle vända åter vid en kvinnas
beröring. Å nej! Kastrerad, för alltid kastrerad är
du, din stackare, säger jag till mig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
