Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den praktiska filosofiens föremål, religionen, sedligheten och rätten.
Af
H. Edfeldt
Filosofiens anledning, från objektiv synpunkt uttryckt, är, såsom ofta
blifvit framhållet, tillfälligheten, relativiteten och motsägelsen i den
verld eller verklighet, som omedelbart är gifven för menuiskan. Ty,
utan att denna ofullkomlighet och brist i hela sin betydelse för henne
framstått eller blifvit af henne fullt medvetet fattad, eger hon intet
egentligt motiv, som drifver henne till filosofi eller känner hon icke
det behof, som genom filosofien behöfver tillfredsställas.
Att verlden är motsägande är obestridligt och låter icke förneka
sig. Hon är nemligen å ena sidan en verklighet, ty hon är icke en
total negation eller innebär icke en absolut frånvaro af väsen eller
väsentligt vara, mep å andra sidan är denna verklighet äfven inskränkt,
hvilket vi bland annat se af vexlingen och förgängelsen inom henne,
och, så långt som hon detta är, är hon icke verklig eller ett
ickevarande. Verlden sålunda både är och är icke, och, då motsatta
bestämningar kunna om henne utsägas, så är hon motsägande. Men nu
är dock redau genom verlden gifven en verklighet såsom sådan, till
hvilken hon sjelf såsom ofullkomlig och ändlig utgör en motsats eller
i förhållande till hvilken hon sjelf framstår såsom inskränkt och
bristfällig. Menniskan måste nemligen först under någon form hafva fattat
det oändliga och fullkomliga, innan hon kan blifva medveten af något
såsom detta motsatt och ega ett intresse i dess förklaring. Till
en början kan hon visserligen söka fatta en del eller sida af verlden
såsom den absoluta och fullständiga verkligheten, af hvilken det öfriga
hos verlden vore en relativ negation eller inskränkning, men då har
menniskan icke ännu blifvit fullt medveten om fordringarna på sann
verklighet, ty hon antager ett ändligt vara absolut. Ser hon deremot
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
