Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sendena eller personerna äro sann verklighet både till form och
innehåll, så är denned äfven den praktiska filosofiens föremål, det goda för
raenniskan, uppvisadt, alldenstund det, som i teoretiskt alseende eller
för vårt förstånd är sann verklighet, tydligen äfven är det högsta goda
för vår vilja.
Vi taga nn i betraktande först de olika slagen af former och
sedan de begge slagen af verklighet, till hvilka dessa former hänföra sig.
De lägre formerna äro, såsom i allmänhet allt sinligt, hela den
sinliga verlden, för subjektet icke fullt vetbara eller begripliga. De
hafva visserligen karakteren af klarhet samt af visshet eller
apodikti-citet, men dessa bestämningar hafva här endast relativ betydelse.
Ingen af dessa former eger genom sig sjeif full klarhet och hänvisar
der-igenom på ett annat och högre, som är förutsättning för denna
klarhet eller grund i formel bemärkelse. På samma sätt, som vi måste
gå utöfver den ändliga verlden för att finna ett genom sig sjelft
verkligt eller sjelfständigt, på samma sätt måste vi fortgå till en verklighet,
som är höjd öfver allt sinligt, för att finna ett genom sig sjelft visst
och begripligt. Vidare är den individuela verklighet, till hvilken dessa
former hänföra sig, hos hvilken de äro bestämningar och i hvilken de
hafva sin grund i reel bemärkelse, af annat slag än formerna samt
desamma motsatt, ty hon hänför sig omedelbart till sinnet, under det
dessa former äro omedelbart förståndets bestämningar och dessutom är
hon relativ och tillfällig. Men är den verklighet, hvilkens innehåll
formerna äro, tillfällig, så hafva äfven dessa strängt taget karakteren
af tillfällighet eller endast vilkorlig nödvändighet.
Betrakta vi dessa former äfven från en annan synpunkt, så finna
vi hos dem motsägelse och brist. Ty fattade icke hvar och en för
sig, såsom vi nu hafva gjort, utan i sitt sammanhang, äro de icke ett
motsägelsefritt helt. Det hela måste nemligen hafva enhet, ty i annat
fall kan det ej vara subjekt för någon bestämning, icke ens varat, och
af samma skäl äfven mångfald. Och vidare måste det till sin inre
form vara sådant, att det är enhet i mångfald och fullständig enhet i
mångfald, så att mångfalden utan inskränkning är enhetens innehåll.
Den verklighet, som icke fullt uppfyller denna fordran, innehåller
motsats dels mellan enheten och mångfalden och dels mellan momenten
inom mångfalden, hvarigenom det totala sammanhang, som betecknas
med ett helt, är upphäfdt. Men ett helt i den angifna meningen är
icke den ändliga verldens former. Det fullständiga sammanhanget
låter hos dem endast till en del genomföra sig. Ty vi finna hos dessa
former brist både med afseende på enheten, som i förhållande till’
mångfalden antingen är sekundär eller p&rtiel och äfven med afse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
