Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan t. ex. icke det rena ljuset genom sig sjelft blifva mörker eller
skymning, men väl kan det i förhållande till ett ofullkomligt seende
öga visa sig under en sådan form, ehuru denna form i sådant fall
endast tillkommer ögat och är för ljuset sjelft främmande. Så är äfven
den yttre verlden till sitt inre väsen lif, och då detta icke genom sig
sjelft kan blifva sin motsats, så är det endast i förhållaude till en
ofullkomligt förnimmande ande och genom honom eller genom våra
sinnen, som det lefvande framstår såsom liflöst, det okroppsliga såsom
kroppsligt, det i sig sjelft eviga såsom föränderligt. Detta är sålunda
en form, som den ursprungliga verkligheten har i förhållande till
men-niskan, eller är ett ofullkomligt sätt, hvarpå hon afmenniskan
förnim-mes. Men denna form tillkommer icke verkligheten sjelf ocb
omedelbart icke heller Gud, som absolut förnimmer henne. Tingen visa
sålunda på subjekt, och i dessa måste följaktligen ändligheten,
förnim-maudets ofullkomlighet, vinna sin förklaring. Men hur kunna subjekt,
en rent andlig verklighet, inskränka hvarandra? De utgöra ett enda
helt, hvars organiska och totala enhet är gudomligheten, som har de
andra subjekten till sina positiva bestämningar, till sina förnimmelser,
tankar eller idéer och förnimmer dessa väsenden så, som de i sin
ursprunglighet äro, på grund deraf, att de äro hans positiva innehåll;
ty ingen grund kan tänkas eller angifvas, hvarför icke ett väsen skulle
kunna med sitt sjeifmedvetande fullt genomtränga de väsenden, af
hvilka det är positivt bestämdt. Ett fullt organiskt väsen måste hafva
full magt öfver sina egna lemmar; ett sjelfmedvetet väsen måste
förnimma sitt positiva innehåll så, som detta i sig sjelft är. Det absoluta
väsendet är sålunda allt igenom sjelfbestämdt och derigenOm oändligt.
Men hvarje annat väsen deremot är å ena sidan sjelfbestämdt, men å
den andra äfven bestämdt af andra och högre väsenden, som äro dess
negativa bestämningar. Och då det nu icke kan förnimma sig sjelft
utan att fatta sig i alla de högre väsendena och således äfveu af dem
bestämmas, så blifva dessa en rik verklighet, en rik mångfald, som
den sjeifmedvetande enheten icke här magt att genomtränga. Och då
verkligheten är systematisk eller organisk, så blifver äfveu det positiva
innehållet härigenom fördunkladt, en för subjektet ogenomtränglig
motsats, som är kroppslig, vexlande, liflös och oorganisk. Men då äfven
dessa väsenden äro subjektets innehåll och i sig sjelfva äro lif, så blifva
de för subjektet principer till dess utveckling. Graden af äcdlighet
bestämmes nu af den ordning, i hvilken väsendena förekomma i ett
helt, eller deraf, huruvida de hafva flera väsenden till sina negativa
bestämningar och färre till sina positiva, i hvilket fall de måste hafva
ett mindre mått af perceptionskraft, eller tvärtom, i hvilket fall de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
