Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För begge är såsom för den enskilda mennisk&n det allmänna
ändamålet de personliga väsendenas aktualitet i och för oss och i vår verld.
Vi hafva na sett hvilka de väsenden äro, med hvilka filosofien i
allmänhet sysselsätter sig. Men innan vi gå vidare vilja vi angifva
bevisen eller grunderna för dessa väsendens verklighet. Och då det
sedermera kommer att visa sig, att dessa personliga väsenden äfven
äro det goda, om hvilket praktiska filosofien handlar, så hafva vi
dermed jemväl uppvisat dess verklighet. Att menniskan dr, har hvar
och en omedelbart gifvet i sin egen inre erfarenhet, såsom vi sett; och
att den oändlige personen dr, framgår också ur hvars och ens eget
inre lif, men följer dessutom deraf, att det ändliga förutsätter det
oändliga såsom sin grund eller att de ändliga personerna åro endast
under den förutsättning, att den oändlige personen dr. I vår
erfarenhet äro gifna organiska eller lefvande och sjelfmedvetande väsenden,
som äro ofullkomliga, men redan medvetandet af deras ofullkomlighet
förutsätter, enligt hvad vi förut framhållit, ytterst det i alla afseendeu
fullkomliga väsendet, i förhållande till hvilket dessa framstå såsom
ändliga och ofullkomliga. Eller med andra ord, det ändliga väsendet är
ändligt derigenom, att det ofullkomligt förnimmer. Men hvad förnimmer
det ofullkomligt? Tydligen det fullkomliga, d. v. s. Gud och de ideela
väsenden, hvilka i honom hafva sitt sjelfständiga lif. Gud är sålunda
verklig samt förutsättningen för vår ändlighet. Vi vilja derför här
inskränka oss endast till de ändligt personliga väsenden, vi kalla
samhällen, alldenstund dessas verklighet icke lika omedelbart inses och
erkännes.
Vi hålla oss till erfarenheten och till det, som i henne är gifvet,
ty allt vetenskapligt arbete har att angifva grnnderna till detta. Men
för menniskan, som är ett sinligt förnuftigt väsen, äro två
erfarenhetsområden gifna, den yttre eller sinliga erfarenheten och den inre,
andliga eller förnuftiga. Då man vill uppvisa samhällenas personlighet,
har man att hålla sig till dessa erfarenhetsgebit, ty utom sin
sinlig-hets och sitt förnufts, vare sig möjliga eller verkliga, innehåll kan
menniskan icke gå. Kunskapen om personliga väsenden vinnes väl
egentligen ur menniskans förnuftiga erfarenhet, men äfven genom den
sinliga erfarenheten kan en sådan kunskap väckas till aktualitet, ehuru
han såsom utvecklad har sitt subjekt i menniskan såsom förnuftig och
icke såsom sinlig. Och från hvilken erfarenhet som helst
utgångspunkten tages, äro bevisen för samhällenas personliga existens dels
teoretiska och dels praktiska. Öfverallt utgå vi här från det, som är
faktiskt gifvet, och uppsöka och angifva den grund, som detta faktum
förutsätter. Det omedelbart gifna eller det, som omedelbart eger fak tid tet
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
